En fascinerande och angelägen poetisk röst

Det som på senare år breddat Göran Sonnevis poesi är inte det formmässiga så mycket som att det innehållsmässiga alltmer kommit att röra sig från det politiskt inriktade till det mer existentiellt inriktade. Härmed inte sagt att Sonnevi börjat förminska den politiska praktiken, snarare tvärtom framstår den bara mer då som komplexare och inte minst skörare i det starkt förmedlade existentiella ljuset. Sonnevis nya diktsamling ”Det osynliga motstyckets bok” är inget undantag ifrån detta.

Den tidigare diktsamlingen ”Sekvenser mot Omega” (2017) kan ses som en tvillingbok både formmässigt och innehållsmässigt, men det är inte tradigt upprepande att få träda in i den nya text som utgör ”Det osynliga motstyckets bok”. I ”Det osynliga motstyckets bok” fortsätter Sonnevi att blända med sin välskrivna och existentiellt sensibla text där vardagen, det mellanmänskliga, naturiakttagelser och de stora historiska som samtida politiska frågorna naturligt behandlas och holistiskt prövande vävs in i varandra. Ett av alla starka exempel på detta är dikten ”Sekvens juli 16”: