BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

En deltagare stack ut, både för att hon var den enda kvinnliga fiolspelaren och för att hon var betydligt yngre än de andra deltagarna, endast 18 år. Det var Hillevi Öberg från Borgsjö.

– Fyra av hennes polskor finns nedtecknade och som folkmusiker är jag också intresserad av historien bakom låtarna och vill veta var de kommer ifrån, säger Emma Ahlberg Ek som blev nyfiken. 

Vem var denna unga kvinna som ställde upp i en annars så mansdominerad tillställning?

Försvann ur historien

Hon upptäckte dock snabbt att det fanns väldigt lite nedtecknat om Hillevi.

– Trots att hon gjorde succé och blev trea i tävlingen så försvann hon ur historien. De andra spelmännen som deltog finns det mycket dokumentation kring, vilket gjorde mig än mer nyfiken på vem hon var och vad som hände med henne. Fortsatte hon med musiken?

Emma Ahlberg Ek började forska och fick snart en ledtråd i kyrkoboken där det stod att hon var kapellmästare.

– Jag fick också fram att hon hade bott i Boden och Kiruna och efter mycket letande fick jag tag i hennes son, i dag 93 år gammal, som kunde berätta för mig om sin mammas liv.

Studerade i Tyskland

Hillevi Öberg (1897–1979) var uppvuxen i Johannisberg i Borgsjö socken. Hennes mamma var mejerska och spelman, enligt kyrkoböckerna, så musiken fanns i familjen. Efter tävlingarna i Sundsvall flyttade Hillevi till Tyskland med sin man som studerade till ingenjör. Hillevi kunde samtidigt studera på en musikakademi och utbilda sig till violinist.

Kort efter perioden i Tyskland blev Hillevi änka.

– Att livnära sig och sina barn som violinist var inte det enklaste men hon flyttade till Boden och tog jobb som biografmusiker. Där jobbade hon sig upp till kapellmästargraden.

När ljudfilmen slog igenom blev biografmusikerna arbetslösa. Hillevi flyttade då till Kiruna där hon öppnade ett musikkafé, Malmen, där hon serverade kaffe och underhöll med sin fiol. Kaféet blev ett stamhak för gruvsamhällets kulturprofiler och arbetslösa. 

– Man kan tänka sig att hon hade det ganska tufft och kaféet gick också i konkurs. De sista åren levde hon i Uppsala och hennes barnbarn har berättat att Hillevi var en profil i staden, iklädd sin röda basker och rökandes cigariller.

Eftersom det är ett nystartat projekt finns fortfarande luckor att fylla i Emma Ahlberg Eks forskning. Till exempel har hon inte fått fram något foto på Hillevi, inte heller några fler låtar än de fyra som hon framträdde med i Sundsvall 1916.

– Jag vet att hon komponerade mycket egen musik och drömmen är att kunna hitta fler av hennes kompositioner. 

Lättare i dag

För Emma Ahlberg Ek är det främst Hillevi Öbergs drivkraft som fascinerar och inspirerar.

– Hon ville hålla på med musik och trots att den tidens konventioner var emot henne som kvinna så lyckade hon med det. Man undrar vilka kvinnliga förebilder hon hade.

Emma Ahlberg Ek ser också paralleller till dagens musikliv.

– Ja, det är klart. Vi har ju en pågående debatt om kvinnliga och manliga musiker, vilka som får ta plats på scenen och vilka som lyfts fram. Det känner ju jag av, och ändå har jag ju betydligt lättare som kvinna och musiker än vad Hillevi hade för 100 år sedan.

Emma Ahlberg Ek har också inspirerats musikaliskt av historien. Under Stenstadsdagarna i helgen blir det premiär på hyllningskonserten. Musikaliskt blir det Hillevi Öbergs egna polskor blandat med Emma Ahlberg Eks egen nyskrivna musik. Låtarna varvas med Hillevis historia som berättas från scenen i Spegelsalen.

– Det känns häftigt, att få stå på samma scen, i samma lokal, där Hillevi spelade för 100 år sedan och få berätta om henne, säger Emma Ahlberg Ek.