Dagens ETC träffar Elisabeth Ohlson i studion på Södermalm i Stockholm, där hon delar med sig av den bakomliggande historien.
– Det började med att jag hörde talas om att en man från Halmstad, som köpt det här verket för en ganska billig peng, hade skänkt det vidare till den här kyrkan i Malmö. De två kvinnliga och progressiva prästerna som jobbar där blev jätteglada och meddelade mig att tavlan skulle hängas upp inne i kyrkan på första advent, säger hon, efter att vi slagit oss ned i den djupa soffan med utsikt över hennes samlade verk, vars kopior är inramade och upphängda på väggarna inne i den lilla grå källarlokalen.
– Jag kände att det var något som inte stämde. Det var lite för bra. Svenska kyrkan har inte kommit så långt.
Och mycket riktigt – enbart tio dagar efter invigningen beslutade Malmös kyrkoherde Per Svensson att tavlan skulle plockas ned.
Vill leka med symboler
Ett av skälen som angavs var att tavlan kunde uppfattas som transfobisk, eftersom den onda ormen representerades av en transsexuell kvinna.
– Att man inte får leka med symbolerna och göra ormen till en god bärare av kunskap och medvetande. Om de hade sagt att den var estetisk ful, att den inte passade in, att den var för kitschig, eller att de inte ville ha en hbtq-altartavla i kyrkan – det hade jag köpt! Men att vi skulle vara så medeltida, att ormen som kommer med kunskapens frukt, måste symbolisera ondska. Det trodde jag inte.
Hon fortsätter:
– Mig veterligen finns det inte någon annan hbtq-altartavla i någon kyrka i hela världen, så det hade ju varit otroligt häftigt om den fått hänga kvar.
Hets mot folkgrupp
Som en rolig detalj berättar Elisabet Ohlson att kvinnan som symboliserar ormen i fotografiet heter Maria, och att de har en lång, brokig historia tillsammans.
– Hon är såväl aktivt praktiserande kristen som kristdemokrat. När jag ställde ut Ecce Homo på 90-talet, var hon fortfarande man och polisanmälde mig tillsammans med sin församling, för hets mot folkgrupp – mot folkgruppen kristna då alltså. Det är ju lite skrattretande kan man tycka idag kanske, men så var det.
Inför det nya konstverket – Paradiset – hörde i alla fall Maria av sig till Elisabeth Ohlson, som idag är hennes vän, och ville vara med i bilden på något sätt.
– Ja, men då får du vara ormen sa jag, eftersom vi har det förflutna som vi har. Men då får ormen vara god, vi kastar om symboliken.
Är du själv kristen?
– Jag brukar säga att jag är kulturellt kristen, för så säger man ju i andra länder. Jag praktiserar inte det religösa, men jag kommer från en kristen familj och är uppfostrad med kyrkobesök, söndagsskola, kyrkokör och allt sådant där. Jag tycker fortfarande att det är spännande med tro och religion och jag kan tycka att det är skönt med andlighet i perioder, men jag kan liksom inte tro på allt vad som står mellan pärmarna i en Bibel.
När Elisabeth Ohlson 1998 slog igenom med den kontroversiella fotoutställningen Ecce Homo, med bilder på Jesus omgiven av läderbögar, flator och drag queens, var hon en okänd frilansfotograf som skolats på Skaraborgs länstidning, i uppväxtens Skara. Direkt kastades hon in hetluften.
Utställningen som turnerade runt om i Sverige i drygt två år ledde till upprepade mordhot, bombhot mot utställningslokaler och upplopp i samband med vernissage, på flera orter i landet, samt att den dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens med ärkebiskopen KG Hammar.
– Jag blir fortfarande mordhotad, så fort jag gör något. För några månader sedan fick jag höra att jag skulle vara glad att de inte hade sprängt min bil, sådana saker, det kommer löpande.
Hur påverkas du av detta?
– Så har det alltid varit med min konst, mina bilder har varit som små verktyg, för att avslöja olika saker. Jag har aldrig jobbat med bild för att kalla mig konstnär, få hänga på gallerier och sälja tavlor, utan det har varit mitt uttryck i kampen. Sen brukar man i konstkretsar kalla mig för övertydlig och plakatkonstnär, men ja, det får väl vara så. För att för mig är budskapet alltid det viktigaste, inte den fina bilden, eller formspråket.
Det har ju hänt rätt mycket med den allmänna bilden av hbtq-frågan sedan Ecce Homo. Håller du med om det och är du fortfarande förbannad?
– Ja, anledningen till att jag gjorde Ecce Homo var ju att prästerna gick ut och sa att hiv och aids var Guds straff mot bögarna. Då kom mitt politiska uppvaknande i någon mening och jag började se mer kritiskt på religionen. Innan hade jag nog varit lite mer naiv. Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen för att någon kommer ut som gay längre, så i den meningen har det ju hänt jättemycket, men samtidigt har det hänt något annat otäckt, som vi måste se upp med.
Elisabeth Ohlson syftar på den konservativa och intoleranta högervåg som driver igenom samhället som en mareld idag.
– Det har hänt något de senaste fem åren. I början av den här perioden, då kunde jag inte riktigt sätta fingret på vad det var, men idag ser jag det jättetydligt: vi går igenom en konservativ backlash. Det som hände i kyrkan i Malmö nu, med altartavlan, det är inget konstigare än det som hände i Sölvesborg, när man bestämde att regnbågsflaggorna inte får hissas där. Det hänger ihop, och jag tror vi måste se det så.
Du har tidigare sagt att du är lite äldre och bekvämare idag, än vad du var förr. Vad krävs för att Elisabeth Ohlson ska ställa sig högst upp på barrikaderna igen?
– Om de tre konservativa partierna – SD, M och KD – går ihop och vinner nästa val, då är min droppe nådd. Då är det otäckt på riktigt. Då får man väl gå ut och göra gatukonst, så att alla kan se vart man står.
Elisabeth Ohlson om:
… det slopade efternamnet Wallin och nya kärleken:
– Jag håller på att ändra mitt namn till enbart Elisabeth Ohlson, eftersom jag har skilt mig från min tidigare fru. Nu är jag tillsammans med Nike Markelius istället. Det är inte helt nytt, utan det var därför jag skilde mig faktiskt. Vi träffades i jobbet, när jag filmade Nikes musikvideo, så det blev kärlek på jobbet, och jag försökte stå emot, för jag är väldigt monogam annars, men det gick inte till slut.
… Fredrik Reinfeldt i överfull kissblöja:
– Det bottnade i en djup frustration, för jag såg hur vårt gamla folkhem knäcktes ner. Jag var förbannad på de här nedskärningarna de gjorde i välfärden, och man ser det jättetydligt nu idag, att det går inte att gå tillbaka och få det där ogjort.
… Kung Kristina – föreställningen hon regisserade på Strindbergs intima teater 2018:
– Jag vill ge mig själv och alla andra hbtq-personer en kulturhistoria. Vi är inte nedskrivna liksom, man får inte läsa om oss, det går inte. Man kan ju läsa fragment av Oscar Wilde eller Karin Boye, men vi får liksom söka så otroligt, för historiker och forskare, de är ju oftast inte öppet homosexuella, utan snarare öppet heterosexuella, så de har inte de glasögonen. De kan tolka i all oändlighet utan att lyckas. Så det var otroligt skönt att få göra drottning Kristina till kung Kristina, för hon ville ju korrigera sitt kön med hjälp av alkemi.
