Alla känner igen härskartekniker när de får reda på att de finns. Hittills har författarna Sara Berg och Rebecka Bohlin inte träffat någon som har varit frågande inför fenomenet. Men det luriga med härskartekniker är att de inte alltid syns. Det är osynliga mekanismer som måste uppmärksammas innan de bekämpas.
KOM TILL BOKMASSAN!
ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.
Här hittar du all information om evenemanget.
– Det som gör det så givande att sprida kunskap om härskartekniker är att det är ganska enkelt att motarbeta dem och förändra saker till det bättre, när man väl har blivit varse att de förekommer. Det är nära mellan teori och praktik, säger Sara Berg.
Tillsammans med Rebecka Bohlin har hon skrivit boken ”Fem härskartekniker – femtio motståndsstrategier”. Handboken är senast ut i en lång rad av samarbeten de två emellan, som började med kurser i feministiskt självförsvar och som 2013 resulterade i boken ”Bit inte ihop – sätt gränser på jobbet”. Ett av kapitlen där, om härskartekniker, fick så stort genomslag att de bestämde sig för en djupdykning.
Började i kommunen
De fem härskarteknikerna kartlades av den norska socialpsykologen Berit Ås på 1960-talet. Författarna reste till norska Asker för att intervjua den i dag 89-åriga akademikern, politikern och aktivisten i hennes hem. Det var i Asker Berit Ås en gång observerade de mönster som kom att ligga till grund för hennes i dag etablerade teori om mekanismer för informell maktutövning.
Som ledamot i kommunfullmäktige noterade Ås hur hennes kvinnliga kollegor tystnade. De kände sig dumma. De bemöttes som om de vore mindre värda och mindre vetande. När det var en kvinnas tur att tala reste sig männen, gick för att köpa en öl, eller slog upp tidningen. Eller så struntade de i att kommentera den politiska sakfrågan, för att i stället ge en utseendemässig komplimang.
Signalerade till varandra
Berit Ås listade fem beteenden som på olika vis tjänade till att trycka ner motståndaren, och i det här fallet mer allmänt kvinnorna. På så sätt kunde de kvinnliga fullmäktigeledamöterna sträcka upp ett visst antal fingrar när de noterade att en viss teknik var i bruk i salen, och få stöd av varandra.
Utgångspunkten för Berit Ås teori var jämställdhet mellan män och kvinnor. I ”Fem härskartekniker Femtio motstrategier” förhåller sig Rebecka Bohlin och Sara Berg till fenomenet i en bredare bemärkelse. Härskartekniker kan ha rasistiska, klassmässiga, funktionsmässiga eller andra gruppmässiga förtecken.
– Det som gör något till en härskarteknik och inte bara till dåligt uppträdande i största allmänhet är att beteendet är kopplat till makt. Det är centralt, säger Rebecka Bohlin.
Peka ut beteendet
De 50 motstrategierna har de hämtat från litteraturen, från egna erfarenheter och från de personer de mött på sina workshops. Det viktiga är inte att göra rätt, utan att göra något, understryker de.
– Det behöver inte bli perfekt. Det viktiga är att man säger något. Även när det är man själv som har trampat över. Det behöver inte bli en så stor sak. ”Det där kom ut fel” kan räcka, säger Rebecka Bohlin.
Till vardags arbetar Rebecka Bohlin som nyhetschef på Dagens ETC och Sara Berg som teaterlärare på en gymnasieskola i Stockholm. De befinner sig båda i en maktposition på arbetsplatsen. Hur ser de på härskartekniker utifrån det perspektivet?
– Jag riskerar att utsättas för härskartekniker av mina chefer, samtidigt som jag riskerar att utsätta andra för det. Det är enklare att se när det drabbar en själv. Men jag är medveten om det. I det journalistiska rummet är det exempelvis lätt att osynliggöra. När jag sitter på ett chefsmöte är inte reportern som kläckte idén närvarande. Vem får då kredden?, säger Rebecka Bohlin.
Cirkeln en strategi
Sara Berg säger att maktutövning, och det ansvar det innebär, ofta finns i hennes tankar. När hon sätter betyg är det inte bara en fråga om makt, utan om myndighetsutövning. Strategierna för att förebygga härskartekniker är ofta mycket konkreta. När hon undervisar ser Sara Berg exempelvis till att eleverna sitter i en cirkel.
– Syns alla? Får alla prata? I en cirkel finns inget längst fram och längst bak. På så sätt är det enklare att undvika osynliggörande.
