Beskriv hur nya skivan Commune skiljer sig från ert första album?

– Inte jättemycket egentligen, produktionen är bättre eftersom vi kan hantera vår studio bättre, och vi har lagt ner mer jobb på texter den här gången. Vi har också mer maliska influenser. Men på båda skivorna har vi jobbat med att få en cirkulär helhet så där liknar de varann. Vore lite märkligt om de inte var lika ändå.

Maliska influenser?

– Vi har lyssnat mycket på malisk musik det senaste året. Både ny och gammal. Mycket från deras regionala orkestrar under 70-talet men även mycket Tuaregmusik.

Vad har ni för andra influenser?

– Frågan är nog snarare vad vi inte är influerade av.

Hur skrev ni Commune?

– Vi gör vanligtvis musik i stunden så när vi bestämmer oss för att spela in så går vi till studion och börjar göra musik medan vi spelar in den.  

Någon beskrev er musik som ”Tremendous heavy afro psych funk with killer fuzz-wah guitars, stonking afro percussion and furious afro voice” – går det att genrebestämma er?

– Ja man kan kalla vår musik vad man vill, det man tycker passar. Det är ju subjektivt till viss del. Frågan är om det egentligen säger mer ju fler genrer man använder för att beskriva musiken? Eller om det bara säger mindre.

Vad vill ni som kollektiv förmedla?

– Sanningen av att vi alla delar en kollektiv själ, det finns egentligen inga gränser mellan människor och kulturer. Ta en positiv roll i de kollektiv du verkar i, vilket är många.

Ni efterlyste konst från era fans till unika skivomslag. Vad fick ni in?

– En massa fina och roliga grejer! Det var ett sätt att få folk att använda sin kreativitet på vår grej. Vi fick in över 200 stycken tror jag. Man ska kunna se alla på vår Facebook, om vårt skivbolag fått upp allt där än..?

Hur skapas er estetik annars?

– Av dem som vill. Vi försöker ha så lite kontroll över det som möjligt. Våra omslag görs mestadels av Chris på Rocket, och annars brukar de ha idéer på folk som kan göra något passande. Vi har mycket mindre kontroll över den biten än vad folk tror.

Vad tjänar ni på att vara så hemliga?

– Frihet. 

Försöker folk ta reda på vilka ni är bakom maskerna?

– Jag tycker inte att folk verkar vara så intresserade av att veta det egentligen. En del journalister gissar ju både hit och dit men annars är det rätt lugnt tycker jag.

För ett par år sedan sade ni att ni inte skulle turnera så mycket. Den planen verkar ju ha gått i stöpet. Var spelar ni helst och hur står sig Göteborgspubliken?

– Ja, jo vi visste inte först om vi skulle gilla att turnera men det visade sig att vi gjorde det så vi har kört på. Dock är det så att vi spelar mycket mindre än de flesta andra band skulle jag säga och nästa år blir det färre spelningar än detta året. Men det spelar ingen större roll var vi spelar även om jag tror att vi drar mest folk i England och USA. Vi får se hur det blir här, så länge de som är där kan ta till sig musiken så blir det bra.