”Jag sade till världen att jag är okej och att jag är glad. Det är en lögn. Jag är inte glad. Jag kan inte sova. Jag är så arg att det är galet, och jag är deprimerad”, sa hon i domstolsförhandlingen enligt Variety.

Ett tal på drygt 20 minuter där varenda rad skar rakt in i hjärtat.

För rätten berättade Britney Spears bland annat att förmyndarskapet tvingat henne att arbeta, tvingat henne att ta det starka antidepressiva läkemedlet litium och att hon inte har fått röra sig fritt. Hon berättade också hur hon i flera år har nekats ta ut sin spiral, trots att hon velat försöka skaffa barn med sin pojkvän.

Artisten är 39 år, har sålt ut världsturnéer och men har ändå inte fått bestämma över varken livsbeslut eller sin ekonomi. Inte sedan 2008.

”Jag känner mig mobbad. Jag känner mig utelämnad, och ensam. Och jag är trött på att känna mig ensam”, sa hon i rätten.

Att höra talet är förkrossande. Som mamma relaterar jag till smärtan det måste innebära att inte få träffa sina barn fritt, och att hindras från att försöka bli gravid igen om jag skulle vilja.

Och alla vi som lever med ångest kan bara ana traumat i att vara inlåst, ensam och rädd.

Men en stor del av sorgen i Britneys tal handlar om att se mina tonårs popkulturella supernova nedbruten till en spillra. Hon som fick mig att gapa av beundran ber nu om en enkel sak: Att få leva.