Då var socialismen självklar för S

Tänk er en partiledare som stolt deklarerade att jag är demokratisk socialist och som klargjorde att frågan inte var om vi ska ha planhushållning eller inte, utan hur denna planhushållning skulle byggas upp. Och genom århundradets demokratireform skulle arbetarna äntligen få makt över sina arbeten. Och hans partistyrelse fyllde på: Vi är på väg ”till ett samhälle där beslutanderätten över produktionsmedlen allt mer övergår till samhället och de anställda.”

Tänk er att den ledande partitidningen samlade tretton fackliga förbundsordförande och frågade hur de ställde sig till socialism och det visade sig att alla hade en lång önske­lista på socialiseringar de ville få genomförda. Pappers ordförande ville se alla fabriker inom sin bransch och dessutom skogarna. Hans kollega i den tidens Seko ville socialisera bensinhandeln, försäkringsbolagen, bankerna, landsvägstransporterna, flyget och sjöfarten. Sjöfolksförbundet kunde tänka sig hela sjöfarten ”och naturligtvis bankerna och försäkringsbolagen”. Skogsarbetarnas ordförande höll med och Fabriksarbetarnas ville ha med byggnadsämnesindustrin. Och sedan gick flera av dem hem och såg till att kravet på socialism skrevs in deras förbundsstadgar.