Recension

Charlotte Rampling räddar ”Grandmother”

Publicerad 11 juni, 2022

Bild: Jen Raoult-ClairObscur

Dagens ETC

Strulig tonåring som tvingas att passa sin ginpimplande farmor blir bara bitvis rolig. Men Charlotte Rampling får med små medel fram sin rollfigurs smärta och gör ”Grandmother” sevärd, menar Dagens ETCs recensent David Weiss.

David Weiss

Tonåringen Sam (George Ferrier) har blivit avstängd från sin internatskola. Han har härjat nog: ena stunden slår han en motståndare blodig under en rugbymatch, nästa tömmer han demonstrativt sopor inne på rektorns kontor. Som straff blir Sam beordrad att se efter sin farmor Ruth (Charlotte Rampling), en pensionerad krigsfotograf, medan hon återhämtar sig från ett benbrott.

Handlingen är enkel och kommer i andra hand, det intressanta med ”Grandmother” är Sam och Ruth. De är skickligt och effektivt skrivna, man kommer dem genast nära. Deras relation präglas till en början av antagonism: det sista Sam vill är att passa upp på sin farmor och Ruth hatar att vara rullstolsburen med brutet ben. Snabbt infinner sig en galghumoristisk jargong.