Bokkalendern 7 december: Brutalt vackert om barnen i burar

Vem orkar tänka om de internerade barnen i burar vid Mexikos gräns mot USA? Valeria Luiselli orkar. I sin roman ”De förlorade barnen” söker hon i spåren av barn som försvinner vid gränsen och
i öknen och skildrar samtidigt en relation som är på väg att gå sönder. Och med den även de två barn som vuxit samman i familjen som nu kommer att splittras.

Valeria Luiselli är född i Mexiko men verksam i USA, hon har det dubbla ursprung som ger tillgång till berättelserna från båda sidan gränsen. Språket som kan tolka i migrationsdomstolarna, som jaget i romanen som tolkar åt kvinnan vars döttrar försvunnit på resan från släkten i Mexiko till sin mamma i USA. Den kvinnan är en av de som, med sin förtvivlan och sitt desperata hopp, får henne att söka sig västerut för att fånga de försvunnas röster. De som är kroppsligen förlorade, eller bara bortglömda, undanskuffade. Oviktiga.

Valeria Luiselli blandar dagbokston med den drömska, rasande rättvisekänsla med hallucinatorisk svindel. Texten rör sig mellan fiktion och verklighet, leker med metanivåer, men tappar aldrig kontakten med jorden, med barnafötterna som sprungit på den och sedan är borta. Det är vackert och vasst, personligt och politiskt och alldeles hjärtskärande.