Kultur & Nöje.

2017-03-21 08:20
  • Anna Nygren, Malin Eriksson och Katja Timgren driver tillsammans bloggem "Bara Hästböcker" där de nu skrivit ett hästmanifest. Illustration: Anna Nygren
    Anna Nygren, Malin Eriksson och Katja Timgren driver tillsammans bloggem "Bara Hästböcker" där de nu skrivit ett hästmanifest.
  • "Jag tänker att det finns en genusordning i hur hästboken blir behandlad", säger Malin Eriksson, som själv skrivit flera hästböcker. Bild: Privat
    "Jag tänker att det finns en genusordning i hur hästboken blir behandlad", säger Malin Eriksson, som själv skrivit flera hästböcker.

Bloggen som tar hästboken i försvar

Anna Nygren, Katja Timgren och Malin Eriksson kämpar för att ändra bilden av hästboken. Det gör de genom bloggen "Bara Hästböcker".

"Det finns så mycket fördomar mot genren", säger Malin Eriksson.

De tre författarna pekar i sitt manifest, som de publicerat på bloggen, på flera sätt på vilka hästboken nedvärderas som genre. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Bland annat lyfter de upp hur lite det forskas kring hästböcker och att vuxenvärlden och offentligheten avfärdar genren när den väl kommer på tal. Orättvist, tycker skribenterna.

– Hästboken har jättemycket läsare och har haft det under väldigt lång tid. Det är många generationer som har vuxit upp med hästböcker och vittnar om hur mycket de betyder, säger Malin Eriksson.

Själv har hon skrivit hästböcker sedan 2009. Tillsammans med Katja Timgren, som har skrivit både ungdomsböcker och en vuxenroman, och Anna Nygren, som har skrivit en masteruppsats om hästböcker och är dramatiker, har hon närläst oräkneliga böcker inom genren.

– Det är väldigt viktigt för oss att göra klart att vi är en grupp. Det är när vi sitter tillsammans som det blir spännande samtal, vi kan närma oss genren från olika håll och det är det vi vill dela med oss av, säger Malin Eriksson.

Hur ska hästboken få status?

– Genom att det börjar forskas om den, att den recenseras och bibliotekarierna bokpratar om den. Genom att lärare lyfter fram den i undervisningen och genom att läsarna får känna att det de läser är viktigt.

Varför har hästboken som genre knuffats undan?

– Jag tänker att det finns en genusordning i hur hästboken blir behandlad. Den avfärdas som en bisats i offentliga samtal, det finns ingen kunskap om vad en hästbok är. Det finns typiska kännetecken för genren, men samtidigt består den av väldigt olika litterära historier. Det som kännetecknar hästböcker är ju att handlingen är förlagd till hästmiljö, sedan kan boken handla om frågor som är hästsportrelaterade, exempelvis en häst som avlivas för att den blir halt, eller handla om frågor som inte är specifikt relaterade till hästsporten som vänskap eller familjeproblem.

Borde man försöka locka fler pojkar att läsa hästböcker?

– Det är en väldigt vanlig fråga och det är ofta som fokus läggs där. Jag tycker att alla som har intresse av det ska läsa hästböcker och att pojkar så klart behöver lära sig att läsa mer könsöverskridande. Det är svårare att få pojkar att läsa böcker med tjejer i huvudrollen och det är något som är bra att jobba med. Men jag tänker också att det inte har ett egenvärde – jag tycker att det är en styrka som gör hästvärlden extra spännande, att den är ett matriarkat.

Diskussionen om att hästboken som genre är nedvärderad och tystad har pågått i tiotals år. Hur ska man gå vidare från problemformulering till problemlösning?

– Det är ju en fara att det blir en självuppfylld profetia och det är ju det vi vill motverka. Vi vill som grupp föra ut ett samtal om hästboken och komma till de djupare frågorna, till exempel om det över huvud taget ska vara en genre eller inte och vilka typiska stildrag som finns. Det är ju frustrerande att det inte går att komma vidare. Sedan är det synen på barnlitteratur i sig man måste jobba med, för barnlitteratur har inte hög status.

Läs vidare på nästa sida: Fem tips på hästböcker enligt Malin Eriksson