En liten svensk etikett med det fina namnet Piano Piano hade nog sett framför sig en estetiskt genomtänkt tillvaro lite i skuggan av musikindustrins bredspåriga motorvägar. Piano Pianos kommersiella ambitioner skulle knappast bli viktigare än de ideologiska. Tills en dag då den smått anonyme kompositören och musikern Sven Wunders två instrumentala album plötsligt var på allas läppar. Brittiska och amerikanska vänner mailade och undrade om jag visste något om denne Wunder. Och Jack White från White Stripes var visst redan en hängiven beundrare.

Med en smått häpnadsväckande precision och respekt hyllar Sven Wunder allt från turkisk psykrock till traditionell japansk musik och nu, på sitt tredje album Natura morta, italiensk arkivmusik och filmsoundtracks. Ennio Morricone är aldrig långt borta i Wunders väldigt speciella och smarta universum av tidlösa grooves.

Några av sina inspirationskällor har Wunder samlat i en utmärkt mix för sajten Aquarium Drunkard. ”Natura morta” tar du del av på din valda streamingtjänst från den 11 juni.

Språklig somalisk frihet

Album 

När jag sitter vid mitt skrivbord och jobbar, som till exempel just nu, gör jag det oftast med min favorit­radiokanal BBC 1xtra som sällskap. Och fortfarande, flera år efter att den gavs ut, hör jag allt som oftast en röst berätta om ”aldrig igen (må sådär)” på svenska. Mellan all internationell grime, dancehall och r’n’b så är det ganska fantastiskt att höra svensk-somaliska Cherries hit – med en gästvers av brittiske rapparen Stormzy – mellan, säg, Travis Scott och Vybz Kartel. Den följs alltid av en diskussion mellan programledarna om hur märkligt det är att de alla älskar en låt på svenska. Cherries tredje album tar de språkliga friheterna ett snäpp längre med sin somaliska titel, Naag Nool.

Och det känns som om Sherihan ”Cherrie” Hersi den här gången inte ens behöver några engelskspråkiga gästartister för att jag strax ska få höra henne på BBC 1xtra igen. ”Naag Nool” finns på valfri streamingtjänst.

Suggestivt och brutalt pussel

Bok

I elva år har jag väntat på Tokyo Redux, den tredje och avslutande delen i David Peaces trilogi om den japanska efterkrigstiden. Peace är fortfarande betydligt mer känd för sin fina fotbollsroman ”The Damned Utd” om Leeds-tränaren Brian Clough och den fuktskadade ”Red Riding”-kvartetten i nordengelsk seriemördar-miljö. Hans Tokyo-trilogi är en aningen mer komplicerad konstruktion – men på bästa möjliga vis. ”Tokyo Redux” är ett djupt suggestivt pussel, väldigt fascinerande i sin noggrant detaljerade brutalitet.