Transkamp

Lesbiska sågs av somliga som hot mot kvinnorörelsen på 1970-talet, en rädsla som få om ens någon feminist har idag. Nu menar vissa i stället att transpersoner hotar feminismen och att endast en viss kategori ”riktiga kvinnor” hör dit. Också den villfarelsen kommer att överges, snarare än du tror.

Ett tredje juridiskt kön finns redan i flera länder. Kön som juridisk kategori, könad kropp, identitet och som könsuttryck är fler än fyra olika saker. De olika aspekterna av kön kan skilja sig åt och inte alltid följa etablerade kategoriseringar. För många är det inget problem. Andra behöver vård, nytt namn och pronomen för att uppnå levbara liv. Den amerikanska biologen Fausto-Sterling skrev på 1990-talet att enbart vad gäller biologiskt kön kan vi räkna med minst fem olika, som varierar med kombination av kromosomer, reproduktiva organ och könskörtlar. Idag talas ofta om kön som kontinuum snarare än som stabila kategorier.

Ingen kan säga var naturen slutar och kulturen tar vid, men för vissa kan det bokstavligen vara livsviktigt att erkännas tillhöra den kategori som du känner dig mest hemma i. Samtidens biologer och neuroforskare betonar ofta att en strikt gräns mellan det biologiska och det sociala inte finns, utan att dessa är sammanflätade. Vi blir till som könsvarelser i ett samspel mellan omgivningens förväntningar, kroppsliga villkor, lagar, politik och våra egna anspråk. Hur egna och autentiska är dessa anspråk – vem kan tvärsäkert veta? Behöver vi veta för att erkänna transpersoners rätt till existens, att slippa diskrimineras och demoniseras? Jag anser inte det.

Kulturkrig

Är våldtäkter och ojämställdhet importerade problem? Har feminister varit upptagna med menskonst och rosémingel i Almedalen i stället för att rädda de mest utsatta flickorna? Kriget har rasat hela 2000-talet. Anklagelserna har stundtals dränerat rörelsen på energi, tagit tid och spaltmeter i anspråk. Men som varje seriöst engagerad person numera inser, är sveket mot de våldsutsatta inte feminismens.

Den mest robusta forskning vi har om omfattning och mönster gällande hedersrelaterat förtryck och våld i Sverige inkluderar över 6 000 ungdomar. Här visas att förtrycket är som starkast i ekonomiskt utsatta familjer där mamman inte lönearbetar, där utbildningsnivån är låg och religiositeten stark. Social, ekonomisk och politisk rörlighet tycks urholka hedersnormer och minska våldsutövandet, enligt Baíanstovu med kollegor.

Nedskärningar på elevhälsa, skyddade boenden och civilsamhälle är oklokt om målet är att motverka våld – oavsett våldets motiv. Det måste finnas någonstans för utsatta att vända sig och det är just feminister som verkar för att det ska finnas. Skola, socialtjänst och andra aktörer måste ha grundläggande kunskap om hedersnormer för att kunna ta problemen på allvar, men samtidigt vara lyhörda för den individuella situationen och undvika stereotypisering.

Synen på kultur som statisk och homogen hör det tidiga 1900-talet till, men avfärdas sedan länge av antropologin. Socialstyrelsen fann att stereotypisering får utsatta att dra sig för att söka hjälp. Slöjförbud, språkkrav och att slänga ut människor till en desperat skuggtillvaro minskar varken utsatthet eller kriminalitet. Ett inkluderande samhälle, med välfärd fri från vinstjakt, där rasism aktivt motverkas och skolan är bra och likvärdig är vad som mest effektivt undergräver såväl fundamentalisters som fascisters makt. Inte ett samhälle som slits isär av ekonomiska klyftor och kulturkrig.

Så vägra fokusförskjutning.

Desertera från könskrig och kulturkrig. Välj dina strider med omsorg.

Pinkwashing

Har ordet feminist mist sin mening, när hela regeringen, hälften av landets kvinnor och var tredje man identifierar sig som feminister? Har kommersiella intressen och kändisar på Instagram kapat och avpolitiserat rörelsen, gjort den till en ytlig pose? Inte för mig.

Feminismen är en rik idétradition och demokratirörelse att förvalta och fördjupa. Den mest relevanta skiljelinjen, i samtida svensk kontext, går enligt mig mellan en förvaltande och systembevarande feminism, som försvarar redan vunna segrar, och en systemförändrande feminism, som syftar till mer genomgripande samhällsförändring. Den ena hotar inte den andra. Om den förvaltande feminismen, som samlar en del liberaler och socialdemokrater, vinner mark kan den fördjupade systemkritiken ta modigare kliv. Det är rimligt att vi ägnar oss åt delvis olika frågor, i vissa samarbetar men ibland är oense.

Splittring, eller snarare att flera kamper existerar samtidigt, är inte en svaghet och heller inget nytt. Här är inte utrymme för en historisk exposé, men att feminister länge varit framträdande inom fredsrörelse, antirasism, avkolonisering, klasskamp och miljörörelse är fakta.