Krönika: Vykort från London

Solen går ner tidigt varje kväll, det är sommar men trots det luktar det ingenting av parkerna jag passerar, det luktar bara hetta, så där som det gör när det är varmt. Som att solen hade en egen doft, i alla fall när den paras med asfalt. Jag vandrar över öppna avenyer, enorma stenhus, allt är viktorianskt, jag är ensam. Solen går ner tidigt varje kväll men den faller vackert, kanske vackrare än hemma, kanske bara för att ljusen tänds tidigt och ljusen lyser starkare här, blinkar i fler färger.

Jag går till Victoria & Albert Museum, i en av salarna lyser bokstaverade lampor: ALL OF THIS BELONGS TO YOU. Jag kryssar mellan kopior av grekiska skulpturer, stulna objekt, allt är som vanligt: allt detta tillhör dig men vem är duet? Jag kryssar mellan barocka byråer, tekannor, guldmynt. Går upp för trappor, ner för trappor; byggnader som smälter ihop tills jag till slut når destinationen, gömd i en brun träkorridor, bredvid andra rum som rustas, som är avstängda: Gallery 90.