Krönika

Christopher Holmbäck: Vilka är ”folket” när vi pratar om folkhälsa?

Publicerad 18 februari, 2022 (Uppdaterad 18 februari, 2022 )

I veckans reportage berättar vi om 12-åriga Iskander Odesson, som skiljdes från sin mamma – på grund av sin funktionsnedsättning. Bild: Duygu Getiren

ETC nyhetsmagasin

När vi säger folkhälsa, definierar vi ”folket” som friska kontorister med fasta jobb, eller får det även plats personer som inte pratar svenska, personer med normbrytande funktionalitet, personer med osäkra anställningar?

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Christopher Holmbäck

Text

Jag njuter av att pandemin är över, av att slippa att saker ställs in varenda vecka för att det eventuellt kliar skumt i någons hals, av att den senaste helgens nätter fylldes av dans, allsång och kramar med främlingar. Men jag vaknar med dålig eftersmak.

För medan vi är många som nu kan leva som vanligt finns det riskgrupper kvar, till exempel organtransplanterade, där vaccinet ofta inte biter. Och medan flera debattörer nu tar tillfället i akt att skriva att Sveriges coronastrategi visat sig vara ”rätt” fylls Facebook-trådar av personer med post-covid som vittnar om att sjukdomen drivit dem till depression och skilsmässor. Så vem var strategin rätt för?