Opinion

Krönika: Vi som levt i hajars käftar vet hur skör demokratin är

Publicerad 23 april, 2022 (Uppdaterad 13 maj, 2022 )

Dagens ETC

Vid nedskärningar är det oftast kulturen som knapras på först. Det anses vara lyx, nöje, strössel vi kan avvara, inte själaföda och livsluft.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Zanyar Adami

Författare, filmregissör och föreläsare.

År 1968 dränktes den azeriska författaren Samad Behrangi i floden Aras av den iranska säkerhetstjänsten. Åtta år senare greps min pappa av samma regim och åtalades för att konspirera mot shahen. Efter en tio minuter kort summarisk rättegång dömdes han till elva års fängelse. Bevismaterialet: Behrangis barnbok ”Lilla svarta fisken” som konfiskerats i pappas studentrum. En saga om en liten fisk som mobiliserar alla andra småfiskar i sjön att revoltera mot den stora stygga hajen.

Det ökända fängelset där pappa satt var fullproppat med poeter, musiker och andra konstnärer. Som i alla diktaturer är kulturutövarna bland de mest fruktade och blir därför de första måltavlorna. Min pappa fritogs när fängelserna intogs under Iranska revolutionen 1979. Han gick med i den kurdiska gerillan, jagades ut till Irak och flydde så småningom till Sverige.