Krönika: Vi måste klicka mindre och samtala mera

Samtalet får stå tillbaka när vi klickar oss fram i tillvaron. Med klick avgörs snabbt om något är bra eller dåligt. Eller säg hellre någon. Ju större egon desto fler klick. Det är som att tonåringar tagit över det offentliga rummet. Åsikter ropas in i olika rum och dörrar slängs snabbt igen. Ibland hinner man inte se vem som ropade. Då säger vi att det var trollen. Men det är inga troll, eller hur, det är människor som du och jag. 

Jag minns Ann-Catrin – gruppledare på hemtjänst i många år och som alltför tidigt gick bort i cancer. Fuck cancer. Tomrummet efter Ann-Catrin växer alltmer i klockans och klickens tidevarv. Vissa fattas mer än andra, även om alla har lika värde. Det här är ingen klickvänlig åsikt. Att alla har lika värde men att vissa gör större avtryck kan låta som en motsättning. Ann-Catrin brukade säga att ”man kan alltid prata med folk”. Det är hennes arv, det som fortfarande ekar i tomrummet efter henne. Hon frågade och lyssnade, ärligt nyfiken. Otaliga är de konflikter som aldrig blossade upp när Ann-Catrin gick rakt på sak.