Krönika

Sanna Schiller: ”Vi höll varandras ryggar”

Publicerad 25 januari, 2014

Dagens ETC

Mitt i det helvete som det innebär att vara tonåring gick jag i en klass med fantastiska tjejer. Vi tog en självklar plats i klassrummet, ifrågasatte, styrde och ställde. Framför allt höll vi varandras ryggar. Det blev räddningen.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Sanna Schiller

Text

Jag gick på mellanstadiet första gången någon kallade mig hora. Jag minns varje liten detalj. Jag och min bästis hade varsin för stor dunjacka på oss, det var modernt i mitten av 90-talet. Hennes var blå och min neongul. I sakta mak gick vi ner för trappan som skulle ta oss från skolan till Långgatorna. Vi hör att någon ropar efter oss, det är den nya killen i klassen. ”Horor!”. Igen och igen. Vi var elva år gamla.

Vårt horande fortsatte tydligen upp på högstadiet, killar ropade efter oss i korridoren och kladdade ”fitta” på våra skåp. Vi sa till varandra att inte spelade någon roll, att vi inte brydde oss.