Tyvärr kände jag mig otroligt besläktad med kvinnan.

”Är det här min personlighet?” messade jag min man, i hopp om ett nej.

Det kom aldrig.

Att vara en gycklar-kvinna sägs ha låg stat­us på kärleksmarknaden. Redan i gymnasiet fick jag höra att ”killar inte gillar roliga tjejer”. Och det verkade stämma. Många av de coola killarna gillade att skratta åt sig själva och varandra. Men när jag försökte komma med bidrag till den ”sköna jargongen” var det slut på skratten. Min roll var att agera publik. Att jag inte förstått!

Under en period gjorde jag faktiskt ett allvarligt försök att bli en ”sval tjej”. Jag lade band på min mimik (annars påminnande om en okänd kusin till Jim Carrey), började klä mig i färgen beige och försökte till och med vara lite mystiskt tyst (en mycket svår uppgift för någon som anklagats för att ”tajma andra människors inandningar för att börja prata själv”).

Jag är faktiskt jättebra på att lyssna, men ­älskar också snack. Och att röra på mitt ansikte. Försöket att vara ”sval tjej” blev därför ett haveri.

Och jag har aldrig haft så tråkigt.

Jag tänker på oss gycklar-kvinnor i relation till den dystra samtiden. Har en tid av skenande klimatkris och fascism en plats för oss som – åtminstone bildligt talat – snubblar runt i bjällerhattar och snabelskor? Ibland får jag kommentarer på tidningens Facebook-sida om att jag inte ska skoja bort ämnen. Kritikernas poäng: Vänstern ska inte vara kul, utan allvarlig och revolutionär.

De har fel. Att få någon att skratta är en hjältebragd i tider som annars gör sitt bästa för att få oss att börja gråta.

Så hur ska vi oförbätterliga narrar då kunna bidra? Kanske genom att se det farsartade i den rent deprimerande politiken.

Som att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) var så usel i ”Agenda” att motdebattören Per Bolund (MP) såg ut att få akuta psykiska problem.

Att moderaten Oliver Rosengren nyligen lanserade konspirations­teorin att Sveriges Radio P1 via budskap i ”Morgonandakten”, ”Vetenskapsradion” och reprisen av ”Ring P1” sänt ut ”en bred offensiv mot regeringens budget”.

För att inte glömma att medlemmar från Sverige­demokraterna har nominerat Donald Trump till Nobels fredspris. Freds­priset! Det är verkligen gränslöst kul.

”Oj vad jag skulle fått ligga om jag var kille” har en av ­Sveriges roligaste kvinnor Linnea Wikblad sagt. Måhända har hon rätt, eller vem vet förresten hur mycket hon haft sex. Det känns som att hon legat en hel del på festival?

Efter att jag själv passerade tonåren och började träffa lite mer trygga män har jag i alla fall aldrig tänkt på att det skulle vara osexigt att få någon att skratta.

Jo, om man tvångsmässigt börjar göra ”spexiga röster” under förspelet. Annars nej.

Mot alla odds har ju trots allt både jag och Linnea Wikblad lyckats hitta vettiga partners till slut (skryt).

Är jag lik den kastrull­trummande sambakvinnan?

Nejet från min man kom aldrig. Däremot ett skratt.