Rojin Pertow: Vem behöver hbtq-tofflor?

Man tänker sig att Pride är ett i all väsentlighet oförargligt kalas när man går en tur på stan under Stockholm Pride som är nu under vecka 31, sensommarens första trevande fotsteg. Företag som Spotify slåss med Försvarsmakten om att visa sig progressiv och därmed mjölka så många kund-demografier som möjligt på pengar och välvilja. ”Rainbow wash” är när aktörer som inte har någonting med hbtq-frågor att göra ändå smäller en pride-flagga på sin produkt, kanske är det en pastasort eller crocs, för att framställa sig själva som hbtq-vänliga. Varför någon nu skulle vara i behov av hbtq-certifierad pasta eller tofflor. Det är en minimal ansträngning som man hoppas ger avkastning i form av inkomster och godkännande nickar. 

I en förvisso avgränsad kulturmedelklassbubbla tänker man sig att ingen provoceras av hbtq-personer på riktigt. Visst finns det konservativa som inte gillar att se sam­könade kyssar och dylikt, men de säger inte högt att de tycker att hbtq-personer inte ska ha samma livsvillkor som vanliga kärnfamiljeheteros. I alla fall inte så ofta. I stort sett alla riksdagspartier har en hbtq-falang. I Stockholm har Miljöpartiet sett till så att röd och grön gubbe på sina håll är två gummor som håller hand, kanske med ett litet hjärta till så man verkligen ska förstå att de är kära.