När internet ännu inte var mer än en digital anslagstavla för nördar var det nog svårt att föreställa sig hur det skulle komma att se ut år 2022. Härjat av hemmagjorda ”porrbilder” på 90-talets idoler, via en fantastisk parentes i tiden då information var fri (och gratis), till dagens kabel-tv modell med Mark Zuckerberg vid ratten. Facebookgrupper för det geografiska lokalområdet är dock en inte helt ologisk utveckling från den första anslagstavlan. Fast denna gång befolkad av mestadels boomers snarare än nördar.
I veckorna har dock en annan generation dominerat områdesgrupperna, nämligen radhuspappor födda på 70-talet. En demografi som på gruppnivå kännetecknas av sitt intresse för avancerad matlagning, TV4 och extremsport. Ekonomiskt välmående män med sina naturblonda Rodebjer-klädda kvinnliga motsvarigheter som bor i närförort till någon storstad. De har ett barn eller två och de har nyligen blivit överintresserade av prepping.
Sedan Putin inledde den folkrättsvidriga invasionen av Ukraina har radhuspapporna och -mammorna intresserat sig för en slags postapokalyptisk variant av survival of the fittest. Lokalgrupperna på Facebook, som annars används mest för att efterlysa stulna cyklar och bortsprungna djur, har blivit ett slags digitalt högkvarter för prepperpapporna. Skyddsrum kartläggs, MSB-listor delas. Husdjursägare får sig en avhyvling för att de vågade tänka tanken att en älskad hund skulle kunna få följa med i skyddsrummet i händelse av krig. Fattar de inte att det finns allergiker? Ryter man åt dem.
Det handlas vevradio, bunkras konserver och vattendunkar. Drivmedel, elddon ochtill och med vapen stuvas undan i carporten. Stämningen är ”klara sig bäst den som kan”. De försöker bräcka varandra i vem som är bäst förberedd på en eventuell atomvinter och i all iver glömmer de förstås bort det allra viktigaste vi har: varandra.
För dessa bortklemade Mad Max-lajvare är prepping bara en till extremsport i stil med att göra en svensk klassiker eller att cykla i Stockholms innerstad. De har det som sitt senaste intresse snarare än en riktig överlevnadsstrategi. För om de överhuvudtaget brydde sig om vad som skulle hända om krisen kommer hade de vetat att det allra bästa du kan göra för att preppa är att lära känna dina grannar. Förse varandra med information om vad som finns tillgängligt i huset, vad var och en kan bidra med och vilka kunskaper som finns i gruppen.
Är någon till exempel sjukvårdskunnig? Hur många kan HLR? Vad finns för elektronisk utrustning och vilka kan hantera den? Det är många saker för en person att kunna, men en baggis för ett helt kvarter. Diskutera möjliga scenarier som exempelvis långa strömavbrott, matförsörjning och eventuell infrastruktur för sanitet. Jättesvårt för en enda pappa att fixa själv, men ingen match för alla papporna i Korpen-laget tillsammans.
Det är trots allt någonting rörande med preppinghysterin.
Hur den välgödda medelklassen åker på utflykt till ÖoB för att köpa på sig förnödenheter som, om gud är villig, kommer att stå orörda i garaget. De vill bara att någonting ska betyda något. En alltför välbekant känsla i senkapitalismen. Och de försöker fylla meningslösheten med dopaminkickar och skräckscenarier medan mellanchefsjobbet och TV4-tittandet äter på själen, en smula i taget. Men om kriget eller krisen skulle komma och jag skulle bli tvungen att sitta i ett husdjursfritt skyddsrum med dem utan att ha preppat tillsammans först, så tar jag hellre mina chanser med hundarna i skogen.
För övrigt: Den 24/3 har en av tidernas bästa tv-serier säsongspremiär efter ett långt uppehåll. Atlanta skapad av den oefterhärmliga Donald Glover. Missa inte!
