Genom åren har det skojats en del på internet om likheten mellan hipsters och jihadister, kanske främst utifrån deras respektive vurm för stora skägg och gammeldags mekanik. Men som så många gånger tidigare har ett populärkulturellt roligt inslag blivit något så mycket större – en profetia. Och det är en obehaglig sådan som spelas ut nu.
Eftersom vi lever i ett Stockholmsfixerat land har nog få missat nyheterna om hur krog efter klubb efter bar stängs ner i innerstaden, bland annat på grund av för höga ljudnivåer och renoveringsbehov. I nyhetsrapporteringen framkommer också att klagomålen till Stockholms stad ökar när det kommer till ljudnivåerna. Inget av det här förvånar mig eftersom jag länge vetat att Stockholm är en av världens tråkigaste och vidrigaste städer (jag får säga så, jag kommer därifrån). Vad som förvånat vissa är VAR olika kulturetablissemang klagas bort i staden; på Södermalm. Men jag undrar om det är särskilt konstigt, eller om stadsdelen nu får ta konsekvenserna av att ha underkastat sig hipstern. Eller som jag kallar den: den sekulära världens svar på Islamiska staten.
Liksom de islamistiska tokfascisterna har hipstern funnits omkring oss länge i olika formationer, men under 2010-talets början växte gruppen dramatiskt. Som en spökarmé spred de sig tyst och snabbt till de plötsligt tycktes finnas överallt. Istället för våldskapital använde de sitt monetära kapital och gentrifierade stadsdelar från ruffiga till *rustika* (läs: ombildade och renoverade för egna pengar). En strikt kosthållning där raw food blandas med långkok och korvstoppning blev ny norm. Surdegshotell, tatueringssalonger och överprisatta second-hand-butiker blev den nya marknaden. Politik blev copywriting med sponsrade åsikter och ”klimatångest” som twittras från ett plan till Mecka – förlåt – New York. Det tog inte många år innan Södermalm var ett vimlande ödeland av likformighet.
Varken hipsters eller Islamiska staten är isolerade fenomen som vuxit för sig själva, naturligtvis. Inget släpps fram utan folkets hela eller delvisa stöd i systemskiften utan större visioner. Kanske stockholmarna kände sig frälsta av att det äntligen få ha fula kläder och slippa vara unika, eller att inte behöva ha politiska åsikter i en tid där de folkvalda bara rapar luft. Ingen kan heller förneka att hipsterns dekor är attraktiv, deras caféer är urmysiga och stockholmaren är för stressad för att ifrågasätta hutlösa kaffepriser.
Men nu får vi se vad som händer när en ger hipsterterroristerna makten. Inte bara har de gemensamt med islamisterna att odla skägg, romantisera förr-i-världen och erbjuda fördummad salighet framför politisk oro. Tydligen hatar de också musik, fylla och platser där samhällets misfits samlas i natten för att få känna gemenskap. Ungar ska de skaffa också, men aldrig att de skulle göra som en jäkla svennebanan och flytta dem till ett lugnt radhusområde. Nej, nej, de ska tysta ner Södermalm istället.
Jag önskar jag kunde säga att kurderna skulle rädda oss från hipstern också, precis som med IS. Men där mitt folk lyckades stå emot islamisterna har de stått försvarslösa mot hipsterkulturen som liksom islam inte ser nationstillhörighet utan välkomnar alla som följer Läran. Jag kan bara be till Jupiter att de inte tar över mitt älskade Malmö lika snabbt.
För övrigt har jag förstått nu att de finns de som läser mina krönikor ända ner hit till för-övrigt-punkten. Så jag kommer inte skriva något sjukt här ändå. Förutom kanske att jag inte tycker SÅ mycket om glass. Det vet jag är lite sjukt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
