Jag träffade en läkare som tog prover och konstaterade att bebisen växte bra och att mina värden var normala. Ändå sjukskrev hen mig i en månad. Jag började må bättre och meddelade jobbet att jag nog snart skulle komma tillbaka. Men det tyckte inte doktorn. Nu mår du bättre, Rebecka, och det är meningen att du under din graviditet ska må bra. Risken för en komplicerad förlossning ökar om du är helt slut. Jag blev sjukskriven fram till förlossning. Försäkringskassan accepterade sjukintyget.

Jag tänker att det kan vara värt att påminna om att delar av vården faktiskt fungerar så som vi nog är många som tänker att den bör fungera: Patienten i centrum. Kortsiktiga kostnader är inte ett problem. Värre är om vi snålar, för det leder i värsta fall till krossade människoöden och i förlängningen också ökade kostnader.

I veckans tidning finns två texter som knyter an till detta. I ledaren förklarar Peo Hansen att vi egentligen inte behöver bry oss om hur mycket skatteintäkter staten tar in i relation till hur mycket den spenderar, till exempel på vård eller sjukersättning. Det är rätt hisnande!

Och i den avslutande delen av John Lapidus tre essäer om vårdkrisen beskriver han vad som egentligen hände när en fungerande sjukvårdsmodell slogs sönder, så pass att regioner kom att skriva avtal som bryter mot Hälso- och sjukvårdslagen.

Idag drar du en vinstlott om du har den erfarenhet jag hade under min graviditet. Men vården ska inte vara ett lotteri! Inte heller beroende av om du har en privat sjukvårdsförsäkring eller träffar en kunnig vård-coach som hjälper dig navigera i myllret av privata aktörer. Vården ska vara lika för alla och den ska ha patienten i centrum, inte vinsten.

Låt oss minnas att när privatiseringen av vården en gång motades i grind var det en kamp mot högerkrafter. Vi har vunnit striden förut, vi kan göra det igen!

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.