När jag läser Agnes Arpis reportage – som vi har äran att publicera i veckans tidning – inser jag också att en hel del människor nog gärna skulle slippa berätta att de kommer från Majorna. Varför då? Vem vill inte komma från den mysiga, gemenskapliga, rättvisesträvande Göteborgsstadsdelen? Ja, kanske den som inte känner igen sig i den bilden, den vars erfarenhet av Majorna istället domineras av pundar­lägenheter och försupna våldsamma pojkvänner. Och det är många i Majorna – då som nu – som bär på sådana berättelser.

Agnes Arpi förvånades över hur svårt det var att hitta folk som ens ville prata om sin tid i Majorna. ”Det är nog hela grejen bara, olustigt att prata om det pundiga, kriminella, destruktiva och hur det påverkar mig,” skriver en som avböjde medverkan. ”Vill inte gräva i det, vill bara bort därifrån och tänka på annat.”

En av de som gick med på att prata – mot löfte om anonymitet, vi kallar honom Jonas – beskriver sin uppväxt i Majorna som ett ”geografiskt trauma”.

– Det sitter i nervsystemet, jag mår dåligt när jag går på vissa gator.

Nu hoppas jag att mitt nervsystem ska få mig att akta mig för att kallpratsfråga: Var kommer du ifrån?

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.