Christopher Holmbäck: Var kommer du ifrån?

Många av de som rasifieras som icke-vita har hört frågan (”alltså, egentligen?”) till leda, eller till raseri. Även den som kommer undan med ett svenskt ortsnamn kan känna sig utelämnad åt frågeställarens föreställningspaket. ”Lite olika förorter till Stockholm” brukade jag svara, och det är sant, men syftet var att slippa säga ”Täby”. När jag offentliggör att jag vuxit upp i Sveriges näst rikaste kommun föreställer jag mig att jag omedelbart blir kategoriserad som ungefär ”rik, bortskämd, aningslös”. Men att börja försvara sig ur den eventuella kategoriseringen och berätta att det faktiskt också finns lägenheter i Täby och på vilka sätt jag inte är en sådan och att jag ändå bara bott där i åtta år – det blir en rätt trist historia.

När jag läser Agnes Arpis reportage – som vi har äran att publicera i veckans tidning – inser jag också att en hel del människor nog gärna skulle slippa berätta att de kommer från Majorna. Varför då? Vem vill inte komma från den mysiga, gemenskapliga, rättvisesträvande Göteborgsstadsdelen? Ja, kanske den som inte känner igen sig i den bilden, den vars erfarenhet av Majorna istället domineras av pundar­lägenheter och försupna våldsamma pojkvänner. Och det är många i Majorna – då som nu – som bär på sådana berättelser.