Krönika: Var är kommunledningen när utanförskapet växer?

Skola utan gränser är ett antirasistiskt, integrationsprojekt som finns på min gymnasieskola, Lindeskolan. Det hela går ut på att utbilda, lära känna olika människor med olika bakgrunder, ha kul och helt enkelt skapa en varmare skola. Varje år har arbetet avslutats med en studieresa till Auschwitz i Polen och det fasansfulla koncentrationslägret från andra världskriget. Projektet kickades igång år 2000 och sedan dess har flertalet personer på skolan jobbat helt ideellt med detta då det hela tiden känts som att det varit en alltför viktig del för att ignorera. 

Det har flera gånger uppstått problem med de finansiella bitarna i det här projektet. Så även nu i vår, kanske mer än någonsin. Skolan har helt enkelt inte mer pengar att lägga ut på detta och kommunledningen hävdar att inga mer tillskott kan tilldelas Skola utan gränser. För mig som andraårselev på Lindeskolan känns det här självklart otroligt sorgligt. Inga mer pengar kan delas ut från kommunen? Jag förstår helt ärligt inte hur det här är något vars existens man ens kan våga äventyra. Skolan blir allt kallare och i det senaste skolvalet blev Sverigedemokraterna det näst största partiet på Lindeskolan. Detta samtidigt som det finns otroligt många på de olika programmen som inte faller inom ramen för vad som är okej eller inte enligt just Sverigedemokraterna.