Krönika

Johanna Linder: Vänstern tävlar med rasisterna i hjärtlöshet

Publicerad 27 april, 2017

ETC Jönköping

Det är snart bara ett år kvar till valet och jag har ingen aning om vilket parti jag ska rösta på. En idé vore ju att ringa valfri moderat riksdagspolitiker – de brukar ofta var tvärsäkra på vad jag röstar på, eftersom jag i deras ögon varit en så kallad “vänsterjournalist”.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Jönköping som står för åsikten.

Johanna Linder

Text

Ibland önskar jag att de hade rätt. Att det fanns ett parti som jag kände inte bara överensstämde med mina värderingar, utan som faktiskt också levererade i form av genomförd politik. Men i stället flyger jag som en lagom förvirrad humla och slår mig ner på blomma efter blomma, bara för att snart märka att nektarn smakar beskt eller att blomman är gjord av plast. Jag tror att jag, sedan jag fick rösträtt för en sisådär 26 år sedan, har röstat på fyra eller fem olika partier. Sällan samma två val i rad, sällan samma i val till riksdag, kommun och region. Och den här gången är det svårare än någonsin.

Den här gången handlar det om vad jag ska säga till mina barn och barnbarn vad jag gjorde när Sverige stängde gränserna för människor på flykt och legitimerade förföljelsen av romer.