Eva Ahremalm: Våga visa uppskattning

Det var den 13 april. Jag hade precis satt mig vid Slussen i Stockholm. Lätt utmattad av gångande och åkande i olika riktningar. Där finns en ”foodtruck” som sålde stekt strömming på kavring. Underbart! Precis vad jag behövde för att inte börja skaka av hunger. När jag satt där på den lilla matbänken märkte jag att jag var omringad av duvor. Hela området var fullt av kuttrande kärlekskranka han-duvor som bröstade upp sig och skuttade med full intensitet bakom någon utvald hona som i sin tur såg fullständigt ointresserad ut. Jag fastnade i tankar om hur hannar (och faktiskt även hur honor) beter sig. Det är ju ändå vår och allt detta parande sker obehindrat runt om en. Det går inte att värja sig. Och då funderade jag lite extra över andra hannar, som till exempel svenska män. För om man jämför dem med en stor del av världens andra hannar så kan man krasst konstatera – fast de till största delen är helt fantastiska som män – behöver de träna upp sig på att uppvakta andra och våga visa lite mer uppskattning. 

Nu för tiden är jag upptagen och har inte några större önskemål att uppleva något sådant från andra män än min egen. Jag ser på det här ur en vetenskaplig och objektiv synvinkel. För om man tar människan som exempel. Så är vi ju ändå ett djur. Det går inte att blunda för. Nu när det är vår så skulle jag vilja ge en extra ”puff” till er män som söker kärlek, att ni vågar vara lite mer på hugget. Titta lite på en han-duva, låt er inspireras, kuttra och bolstra upp er och kanske till och med flirta lite! Det är som att många ensamstående män har tappat modet när det gäller det där (det säger i alla fall alla mina vackra, intressanta, ensamstående och manssökande väninnor).