Jag har typ semester. Eller, jag är arbetslös eftersom jag på min ”intermittenta anställning” inte kan göra några timmar när fritids är stängt. Jag är 33 år och har aldrig haft fast anställning eller betald semester. Jag väntar mitt andra barn men har inte pallat ansöka om föräldrapenning. Varje gång systemet ska hantera nåt annat än fast lön havererar det, de kommer begära in tusen papper och ge mig noll kronor. Min kompis E berättar på badbryggan att han har nytt jobb, med samma lön som när han var 17. ”Vår generation fick inga vuxenpass” säger han och gör kanonkulan i ner vattnet.
Jag har hyrt ett sommarparadis med gråsuggor och mulltoa. En knapp kvart från Vasaplatsen i Göteborg väntar vår hyreslägenhet när vi kommer hem. För oss skulle marknadshyra lätt innebära fördubbling av avgiften. Varje kväll i min telefon plingar det när den privata bostadssajten ”homeQ” uppdaterat min bevakning – jag håller ögonen öppna efter något större nu när familjen växer. Igår kom fyra förslag i närområdet: en fyrarummare för 19 lax i månaden och tre treor med hyror på 14–16 000. Vad ska de ens med marknadshyra till? Vi har ju redan vanligt ocker.
Min unge har fått en luftmadrass i form av en pizzaslice, fräknar och Allt åt alla-keps med texten ”En framtid värd att tro på”. Ofta tänker jag att det är fel tid att växa upp i. Samtidigt som det finns en närmast perverterad uppfattning om individens betydelse i världen växer de nya generationerna upp i tron om att ingen har rätt till någonting alls. De vet allt om normer och diskriminering, men ingenting om makt. Det påstås att den är ”privilegierad” som har arbete eller inte lider av psykisk ohälsa, medan miljardärerna stadigt blir fler och rikare.
På sommarstugetrappen säger någon en kväll att allt går åt fel håll. Visst, men jag vägrar tro att majoriteten av befolkningen verkligen är borgarextremister. Folk har bara ingen horisont att förställa sig något annat emot. De har köpt att det är såhär det måste vara. Också efter den senaste skandalen ges Attendo förnyat förtroende. Hjulen rullar. Ingen ser en framtid värd att tro på. Livet, något som bara händer.
Därför är det härligt när högern talar klarspråk. De är noga med att undvika det annars. Som när CUF kommer ut med att de faktiskt tror att Sveriges alla Britt-Marie sitter och dregglar i nåt fikarum. Eller när Kajsa Dovstad skriver på Expressens ledarsida att vården havererar på sommaren för att folk har rätt till föräldraledighet. Alla hatar högern när de säger vad de menar, hur kan man brinna så för att folk ska få det sämre?
På mödravården vill de att jag ska skriva ett förlossningsbrev. Vilken annan vård fungerar så? Har du ”trafikolyckebrev” i handskfacket? En kund-inspirerad självbestämmande-charad. Jag vill ha förlossningsvård som fungerar men det kommer ständigt fler larm från skyddsombuden. Jag vill föda i Mölndal men det är nedlagt och numera hänvisas alla i Göteborgsområdet till Östra, Nordens största koloss för förlossningsvård. Jag vill ha eftervård och återhämtning på BB men sedan 2017 ska omföderskor ut efter sex timmar. Det är mindre än en vanlig arbetsdag, mindre än en natts sömn.
Barnmorskan påstår att jag säkert kan få stanna, att vi bara måste formulera mina ”viktiga tankar” i brevet. Allt mitt förtroende för denna mjäkiga lögnhals är som bortblåst, jag skriver inget brev och dagen efter rapporterar tidningarna om att inte heller förstföderskor får stanna. Vad är BB, ett fältsjukhus för de svårast sårade i kriget mot kvinnan? Vilka är barnmorskorna? Sönderarbetade grindvakter som måste sålla mellan pest, kolera eller vanligt livsomvälvande trauma. Förhoppningsvis frisk bebis vs konstaterat sjuk.
Inte ens i sommarstugan kommer vi ifrån att allt är politik. På en plats som denna tänker jag mig att centertopparna firade midsommar och fick värk i finanstarmen när de kom på att man inte helt och fullt kan äga och exploatera svensk natur som man vill. Strandskyddet är så mycket större än tillgång till hav, sjö och vattendrag. En inskränkning i äganderätten: i dessa dagar nåt tämligen extremt. Tänk vad vi skulle kunna åstadkomma om vi fattade att äganderätten inte är naturgiven, att profit och egendom är stöld och att på precis samma sätt som hyresrätter eller förlossningsvård tas ifrån folk kan allt det som rika mänskor äger och håvar in tas ifrån dem. Vi kunde ta tillbaka, och visa våra ungar en framtid värd att tro på.
