Stefan Sundström: Tron på auktoriteter har börjat implodera

Allting liksom hänger i luften. Som löv ungefär, i slutet av oktober. Går ner till brevlådan och skogens löv glesnar runtom mej, faller till marken, frusna, det är nästan så det klirrar, som av glas. Vaknar tidigt, nerifrån vägen hör man bilkaravanen in mot Stockholm dra igång genom minusgraderna. Mörkt på mornarna nu, en lång lysmask av bilstrålkastare kan jag ana bakom dom alltmer nakna asparna.

Fan vilken poetisk början, men jag tänker på det där med att allt hänger i luften och samtidigt som jag tänker det faller löven. Kanske är det samma med historien, vi går och tänker SNART FALLER ALLT, men det faller NU, fast vi inte märker det. Kanske är vi mitt uppe i ett krig ungefär som 1941 års människor, men vi ser det inte så, vi tror att människorna på stranden som fotar sej själva med sina mobiler bara är där på skoj. Flyktingskarorna som flydde österut genom Sovjet 1941 fotade inte sej själva med mobiler. Och dom hade trott på Stalins försäkringar att Röda armén skulle avskräcka Tyskland att anfalla.

Om det är nånting som blivit bättre sen dess är det att tron på auktoriteter har försvagats. Folk är faktiskt inte lika lättledda som dom var 1941. Tron på Magistern, Doktorn, Prästen, Imamen, Kungen och Kommissarien har fått sej en rejäl törn. Det är hoppfullt.