America Vera-Zavala: Därför har pandemin fyllt mig med hopp

Först tänker jag att det är regnet, men det är tårar. Sångaren torkar sina tårar med baksidan av sin hand, sedan med ärmen till den eleganta skjortan som vajar med vinden. Rockbandet Deportees står på scen för första gången på två långa år och sångaren överväldigas av sina känslor. Vi som står på den lilla gräsmattan på Haga i Stockholm har stövlar, regnjackor, paraplyer, vissa har regnbyxor av den sort jag inte ens trodde gjordes för vuxna. Det är som att stå i en dusch med avancerat munstycke där man ständigt ändrar hur vattnet ska komma, i sprayform, häftig dusch, återhållet men aldrig paus. Publiken står i en dusch som inte går att stänga av men vi står där, (en del sitter för man får inte stå och dricka alkohol och man får inte röra sig bort från sin anvisade plats) och vi dansar lyckligt berusade av att äntligen få gå på en livekonsert. 

Vid sommarens början såg jag två av de kändisar jag följer på Instagram lägga upp foton från sina återkomster. Isabella Rossellini skriver den 3 juli ”it feels so good to be back on stage” med ett foto på sig själv i en tunika framför affischen till hennes föreläsning ”Darwins smile” på Musee D'Orsay. Samma dag lägger Lisa Nilsson ut ett foto på hotellrummet och skriver: ”Kära ni, nu är vi faktiskt igång!!”. Det som pandemin satt stopp för är hävt, som en förbannelse, artisterna står på scen igen men vad tar vi med oss av det som varit?