Det börjar så bra i slottet. En puderblå Shelby Cobra glider in på gården och en hunkig man med markerade kindben kliver ut. Vid entrén möter han en kvinna klädd i svart spetsklänning, hennes läppar är blodröda, hon sträcker ut armen mot honom och han tar tag i den. Mannen och kvinnan inleder en underbar romans, de dansar i slottets luftiga salonger, de rider på vita hästar och har champagnepicknick i trädgården. Ingen av dem kan föreställa sig att hon mycket snart ska slå sönder hans blanka bil med en golfklubba.
Men efter första refrängen händer något, ett obehag lägger sig över relationen och eftersom Taylor Swift aldrig varit den som håller tillbaka när det gäller dramatik eskalerar allt mycket snabbt. Resten av låten är ett crescendo där Swift, i rollen som desperat kvinna, hittar på allt mer gränslösa otyg för att hämnas på den vackra prinsen som hon tror varit otrogen mot henne.
”Blank space” släpptes 2014 och är en av många låtar från det tidiga tiotalet med episka musikvideos. Den innehåller allt det en riktigt fängslande filmatisering av en låt ska innehålla: snygga människor (det är det absolut viktigaste), roliga outfits, en påkostad miljö och absurda inslag, gärna i form av malplacerade uppstoppade djur eller mat i oproportionerliga storlekar.
Andra exempel är Lana del Reys ”Ride” där hon spelar en prostituerad MC-tjej som, böjd över ett flipperspel, ligger med en äcklig gubbe (den videon har inte åldrats lika väl), Miley Cyrus ”Wrecking ball”, där det centrala temat är ödeläggelse och man får njuta av en naken före detta Hanna Montana i punkig frisyr med en slägga i högsta hugg och Kanye Wests ”Runaway”-video, där ett antal låtar från albumet ”My Beautiful Dark Twisted Fantasy” filmatiserats till en 35-minuters lång story om en mycket bisarr relation mellan Kanye och en nyfödd fågelkvinna. Dessa verk är alla exempel på musikvideons storhet och på hur ett skickligt samspel mellan ljud och bild kan bli mer drabbande än något annat kulturellt uttryck.
Under samma era som dessa mästerverk producerades släpptes också Robin Thickes ”Blurred lines” som utnämnts till decenniets mest kontroversiella låt. Den ointressanta popdängan med ovanligt banala textrader (”You wanna hug me/what rhymes with hug me?”) orsakade snabbt stor debatt på grund av videon där tjejer klädda i endast hudfärgade stringtrosor dansar med Robin Thicke, Pharrell Williams och T.I. som är smakfullt dressade i kostym. De nakna barbiekropparna tillsammans med låtens mycket tveksamma budskap gjorde att ”Blurred lines” snabbt anklagades för att vara ”kind of rapey”. Och sedan var stormen igång.
I essän ”Blurred lines, Harbinger of Doom”, som publicerades i Pitchfork i samband med låtens 10-årsjubileum tidigare i våras, skriver Jayson Greene om hur allt som är fel med vår samtid kan kopplas till ”Blurred lines”. Den tomma ilska som präglar nyhetscykeln där vassa debattinlägg kastas ut i en övermänsklig hastighet, USA:s pågående nedmontering av kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar, de rättstvister som allt oftare uppstår mellan försvarsadvokater och musikförlag kring plagiering och sampling – allt går att koka ned till Thickes dumma hit och, framför allt: till hans osmakliga musikvideo. Att Emily Ratajkowski, en av kvinnorna som dansar i videon, 2021 släppte boken ”My body” där hon bland annat berättar att Thicke tog på hennes bröst och betedde sig aggressivt under inspelningen har inte heller gett låten bättre rykte.
De senaste årens musikvideos rör sig i annan genre. De är betydligt mer anpassade efter samtidsmänniskans begränsade koncentrationsförmåga och trots att de ofta har ett konstnärligt anspråk lyser den begränsade budgeten igenom. Ingen stor kulturupplevelse har någonsin blivit till när ambitionen varit att skapa en viral Tiktok-dans. Dessutom är det etiska perspektivet mer framträdande idag. Även om sexiga tjejer fortfarande dansar nakna gör de det på ett annat sätt nu, där vi som betraktare ska se det som att de gör det för sin egen skull och inte för att en överviktig motorcykel-pimp ska vilja ligga med dem.
Det här leder, i bästa fall, till att färre unga tjejer blir tafsade på under musikvideoinspelningar. Men för musikvideon, och för alla oss som älskar den, är det en förlust.
