Hoppa till innehållet

Krönika

Rojin Pertow: Tanken på de drunknade är outhärdlig

Publicerad 2 december, 2021

ETC nyhetsmagasin

Brottet som de gjort sig skyldiga till var en dröm om ett drägligt liv.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Rojin Pertow

Text

Det är 2020 och min mamma och jag ska precis avrunda vårt telefonsamtal. Vi har pratat om vädret, och det här med corona som verkar kunna bli ganska allvarligt. Mamma berättar om när hon och kollegorna i skolan fikar och småpratar. Kollegorna berättar ibland om saker från förr. Ett mysigt café som inte finns kvar, eller en vacker kurbitsmålad möbel de ärvt. Om allmoge och folkdräkter och landställen. ”Det är alltid trevligt att höra på”, säger mamma, ”men ibland känner jag mig lite utanför”. Hon har ingenting sådant att prata om. Hon klippte bandet med arvet när hon flydde till Sverige på 1980-talet.

Det är 2016 och jag står på Stockholm central med min syster och hundratals andra frivilliga. Det är höst och kallt. Vi tar emot flyktingar som kommer med tåg. Vissa vill stanna i Sverige, men de flesta är på väg någon annanstans. Vi ger dem lite mat och fika på vägen, några behöver varma kläder.