Rolf Larsson: Tankar kring hösten

Så var det höst igen och jag kan inte nog många gånger kommentera hur fort tiden går, jag bara måste. Å vad innebär det då att hösten anlänt? Jag skulle säga kyla, mörker och lite mys. För hur lång och fin sommar vi än haft så är det oundvikligt att inte känna av kylans intåg. Termometern visar runt fjuttiga fyra grader när ögonen är nog vakna för att titta på den. Bilen är immig och kall och dimman ligger tät över åkrar och ängar. Oj! Där svävade jag iväg! Jag har väl varken åker eller äng utanför mitt fönster och inte heller kan jag direkt påstå att jag passerar några på väg mot dagens äventyr. När dimman lättar skiner solen på (inom kort) löv som glittrar av rimfrost.

Mörker, mörker, du gör mina dagar kortare och kortare, hur ska jag nu hinna allt jag måste? För jag fungerar ju på så sätt, att är det mörkt så är det kväll och då är dagen slut. Det är ett märkligt och opraktiskt sätt att tänka, men det är sådan jag är. Istället måste jag fokusera på att använda dagarna på bästa sätt, vilket bland annat innebär tidiga mornar. För att orka gå upp i ottan kryper jag i säng tidigt, vilket jag mer än en gång häcklats för. Men det skiter jag i! Däremot blir även den tidiga morgonen snart mörk och då är det bara att skrapa ihop en stor skopa karaktär för att överhuvudtaget ta sig upp och få någonting gjort. Mörker är jobbigt, men ger även utrymme för lite mys.