Anledningen är att Dave Chappelle ger sin syn på transrörelsen och bojkottskulturen i showen. Stora bolags ekonomiska intressen går före yttrandefriheten när twittermobbar utser kontroversiella artister till ”persona non grata”, menar den 48-åriga komikern, som trots allt försvaras av Netflix-chefen Ted Sarandos.
Det är knappast förvånande att transpersoner reagerat på ”The Closer”. Chappelle säger bland annat så här om opererade transkvinnor: ”Jag menar inte att transkvinnor inte är kvinnor. Jag säger bara att fittorna de har… Förstår ni? Jag säger inte att de inte har fitta. Det smakar fitta, men är ändå inte det, eller? Det är inte blod, utan rödbetsjuice.”
Flera namnkunniga transpersoner har dock öppet försvarat Chappelle, till exempel Caitlyn Jenner (som själv får en känga i showen) och komikern Flame Monroe.
För att ge en schysst helhetsbild så skämtar ståupparen även rått om svarta, asiater, judar, kvinnor, lesbiska och bögar. Visst kan man tolka många av skämten som fobiska, men att hela framträdandet skulle vara ett uttryck för transfobi, kvinnohat eller rasism är att gå väl långt. Här finns också stora doser värme, empati och medmänsklighet. En berättelse berör lite extra:
Daphne Dorman var en transkvinna som ville bli ståupp-komiker. Hon såg Chappelle som sin hjälte, satt i publiken under flera av hans framträdanden och skrattade högt, särskilt åt transskämten.
Vid ett tillfälle behövde Chappelle en komiker som kunde värma upp publiken inför hans show och Daphne, som snabbt blivit vän med sin idol, fick den äran.
”Hon kom uppklädd till tänderna. Jag är ju transfobisk, men till och med jag sa: ’Du ser bra ut’”, skämtar Chappelle.
Daphnes uppträdande blev dock en katastrof på 45 minuter.
”Vilken annan komiker som helst, om de hade varit så dåliga som hon, hade smitit ut bakvägen och gått hem och gråtit. Men hon gick inte hem, utan hittade en sittplats längst fram…Hon satt där och skrattade lika högt som alltid, som om inget dåligt hade hänt henne”, berättar komikern.
Daphne Dorman började prata med Chappelle mitt under hans framträdande, som man pratar till en tv i sin ensamhet. En kille i publiken ska då ha blivit irriterad och ställt sig upp och skrikit:
”Daphne! Matchar mattan gardinerna?”, som en pik till att hon förmodligen hade något annat mellan benen än vad kvinnor brukar ha. Daphne skrattade och sa: ”Herrn, jag har inte mattor. Jag har parkettgolv.” Där och då vann hon både Chappelles och publikens hjärtan.
När idolen senare anklagades på Twitter för att vara en ”transfob som slog neråt” försvarade Daphne Dorman honom:
”För att slå ner på nån måste man se ner på den. Jag känner honom och han gör inte det. Han slår inte uppåt, han slår inte neråt. Han slår med repliker och han är mästare på sitt hantverk.”
Daphnes tweet ledde till en ny twitterstorm, som nu riktades mot henne själv. Bara några dagar därefter tog hon livet av sig.
Chappelle känner inte till motivet bakom det tragiska beslutet, men menar att ”mobbningen hjälpte nog inte, kan ni vara snälla och sluta slå ner på mitt folk (komikerna)”.
Historien väcker onekligen tankar om hur vi beter oss mot varandra på nätet, även om ingen kan anses vara skyldig till någons val att avsluta sitt liv.
Debatt, eller hellre dialog, om särskilda inslag i Dave Chapelles show är bra. Men bojkottskraven är kontraproduktiva. Då har vi ju redan slagit fast att ett visst uttryck är fel, istället för att undersöka var gränsen går. Vem får skämta om vad? Är Chappelle beredd på att själv bli förlöjligad? Klarar alla som idag känner sig censurerade av att smaka på sin egen råa medicin?
Sådant är långt mer intressant att undersöka, än att ständigt öka spänningen i tryckkokaren. Ge tillbaka istället! Men glöm inte att dosera med värme, empati och medmänsklighet.
