Västernorrlands landsting beslutade för ett år sedan att ge asylsökande samma rätt att söka vård som svenska medborgare. Många var upprörda. Jag ifrågasatte upprördheten och möttes av en flod av aggression. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Skulle ”dom” gå före oss? Skulle ”dom” få urholka den redan hårt prövade sjukvården? I debatten deltog såvitt jag kunde förstå inte de vanliga trollen på nätet utan bland andra respekterade politiker. Jag kan inte minnas att jag fick något stöd. Alla ansåg att det var självklart att en asylsökande inte ska behandlas som en människa bland människor.

Det var kanske blåögt av mig. Men jag hade inte väntat mig den nivån på ”debatten”.

Svenskarna först är nu inget nytt – fråga vem som helst som kommit hit från ett annat land, när som helst i historien. 

Nu är det dags igen. Den här gången är det Centerpartiet som kräver att nyanlända inte ska ha samma rätt till garantipension eller förtidspension som andra. För att få full pension ska man ha bott i Sverige i 40 år. Det är rättvist, menar partiet. Pension är något vi som bor här tjänar in under livet. Hur skulle det se ut om de som flytt från krig fick samma rätt?

I dagsläget har de samma rättigheter som vi andra genom att tiden som arbetats i hemlandet räknas in. Detta vill partiet ta bort. 

Ett av få motinlägg kommer från pensionsgruppen inom det partipolitiskt obundna nätverket Streetgäris. Deras syn på rättvisa skiljer sig dramatiskt från Centerns. De menar, precis som den svenska staten hittills gjort, att flyktingar inte ska straffas för att de tvingats fly. Att de har rätt att leva på en dräglig nivå – hur dräglig den nu är på garantipensionsnivå. Det pågår en fullt berättigad debatt om det orimliga i att nivån är så låg. Fast den diskussionen gäller förstås svenskar, framför allt de många kvinnor som trots ett långt yrkesliv blir fattigpensionärer och får just garantipension.

Flyktingar  − alltså de som passerar nålsögat och inte som de afghanska unga männen deporteras – ska tydligen ha det sämre. Sämre pensioner och sämre löner. Om lönerna råder i dag en skrämmande bred politisk enighet. Även LO har hoppat på det tåget. Även om en kan ana att det sved att komma fram till den ståndpunkten för en organisation som har internationell solidaritet som honnörsord.

Jag förstår faktiskt inte hur det gick till när våra folkvalda tappade fotfäste och medmänsklighet. Hur förslag som dessa kan beskrivas som rättvisa och något som läggs fram för flyktingarnas eget bästa – som om rasismen och främlingsfientligheten skulle upphöra om alla visste att de som kommit hit garanterat har det sämre än oss. Bara  ”dom”  har det tillräckligt dåligt kommer ingen att anklaga dem för att stjäla ”våra” jobb. 

Jag tror att många med mig är djupt tacksamma över sina möten med människor som flytt hit. Så mycket styrka, kraft och företagsamhet det finns hos så många av dem – trots att flykten ofta varit traumatisk,  situationen i hemlandet är mardrömslik , sorgen över dem som inte klarade sig eller oron över dem som är kvar är ständigt närvarande. 

De som får stanna är tacksamma, tro inget annat. Jag har intervjuat människor som mötts av rena tokigheter av myndighetspersoner men blivit väldigt upprörda när jag försökt skriva om saken. Det minsta de vill är att vara kritiska, de vill bara berätta om allt som är bra med Sverige.

Men tacksamhet räcker tydligen inte. De ska också vara fattiga. Inte bara de förresten. Arbetslösa förstås. Men också sjuka. Liksom personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga. Alla som inte lever upp till normen ska vara fattigare  än andra.

Alla människors lika värde? Glöm det.