Nu när jag står och tittar på omslagen till de 45 tidningarna, är det framför allt människor som jag ser. Torbjörn Lundmark som erbjöds 3,62 kronor i timmen i habiliteringsersättning från Umeå kommun för att hugga ved. (Han sa ”Nej tack”). Bianca, som hade modet att berätta om de otrygga förhållandena som fritidsledarna i Umeå jobbar under, med bland annat otillåtna anställningskontrakt på noll (!) procent. Jasmina, ett av de romska barnen som under en period fick trygghet och tak över huvudet på Backengården, och Hussein, som varje dag biter ihop och går till sina studier på Midgårdsskolan, trots att han när som helst kan utvisas till Afghanistan.
Alla dessa livsöden.
ETC Umeå har inte bevakat näringslivssatsningarna i Umeå. Vi har heller inte – kan jag gott erkänna – följt alla kommunfullmäktigemöten, nämndmöten och politikerbloggar på samma sätt som en dagstidning skulle göra, utan vi har försökt berätta om dem som får för lite mediautrymme, men som skulle behöva oändligt mycket mer.
Vi har skrivit om det magnifika och solidariska Umeå – om alla nätverk som har haft betydelse för så många människor och som har satt avtryck i politiken. Folkinitiativet har väckt viktiga diskussioner, och med all sannolikhet tvingat fullmäktigeledamöterna att åtminstone reflektera över vad begreppet demokrati betyder. Arezo har hjälpt ensamkommande flyktingungdomar att hitta både hem och vänner för livet. Exemplen är många och ni hittar fler i detta nummers årskrönika.
ETC Umeå har också varit ett forum för många skarpa, roliga och analytiska krönikörer och ledarskribenter – jag kan inte tacka er alla nog. Ni har varit lästa och spridda, och har retat, roat och vidgat privata och politiska perspektiv. Ingen av er har skrivit om heminredning – det vill jag tacka särskilt mycket för.
ETC Umeå lägger ner, men jag tror att det finns fortsatt behov av en lokal journalistik som vågar fokusera på sociala frågor och miljöfrågor – och som dessutom synar Umeås lätt uppsvällda självbild. Journalisten Arne Müller har för vår räkning granskat både den ökande bilismen i Umeå samt stadens allt mer vidgade inkomstklyftor – fakta som troligen förbryllar och förvånar många. Umeå är väl en miljövänlig och jämställd stad? Vi får ju priser på galor?
Slutligen vill jag tacka alla idoga frilansare för bilder och artiklar, och läsare för inspel, skäll och beröm. Ni har varit engagerade och kommit med många bra tips. Jag blir kvar ett tag till och skriver för Dagens ETC – så fortsätt att tipsa under det nya, förhoppningsvis bättre, året. Snart börjar ju valrörelsen!
