America Vera-Zavala: Sverige sviker sig självt i jakten på Nato-medlemskap

Utanför biograf Facklan i Åkersberga samlas en grupp människor i olika åldrar. Svenska och spanska blandas, omfamnanden, återseenden. Göran Sallnäs, under många år rektor på Runö, LO:s folkhögskola utanför Åkersberga, tar till orda för att presentera filmregissören Luis R Vera. Det knastrar när filmen går på.

Dokumentären ”Åkersberga–Chillan” handlar om solidari­teten mellan Åkersberga i Sverige och Chillan i Chile. På initiativ av Unga Örnar startas 1981 en av de många solidaritetskampanjer som pågick denna tid. En barnmatsal i en ”poblacion”, ett slumområde i Chillan, ska öppnas med hjälp av svensk solidaritet. På filmduken ser vi en pojke i tioårsåldern som i tystnad tittar in i kameran när han får frågan om varför han går till barnmatsalen. ”Min pappa försvann”, säger han till slut. ”Militären tog honom dagarna efter militärkuppen, han har aldrig kommit tillbaka. Jag äter där för att vi ibland inte har tillräckligt med mat hemma.” I Sverige var det främst barn som samlade in pengar till matsalen i Chillan, men folk av alla åldrar deltog. I filmen intervjuas en äldre kvinna om varför hon engagerar sig. Hon berättar om när hon var ung och mamma i Sverige på 30-talet och inte hade mat att äta. Solidaritet.