Erik Wiklund: Stefan löfven och rasismen

I sitt kongresstal uppmanade Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, oss att se den rasism som visar sig i hela samhället, även hos oss själva. Han menade att rasistiska tankegångar kunde upptäckas från fikarummet till regeringens sammanträden. En journalist frågade Löfven om han kunde ge exempel på rasism han själv bar på, men det kunde han inte. Hans oförmåga att ge svar på den frågan har fått borgerliga ledarskribenter att jubla, för om inte Stefan Löfven kan ge exempel på hur vi lever i ett samhälle som plågas av strukturell rasism så måste det helt enkelt vara så att den rasismen inte existerar.

Det är inget konstigt att Löfven inte kan ge svar på den frågan. Jag tror inte jag heller skulle klara av det på rak arm. Det går att jämföra med hur det är för mig som feminist och man. Jag vet att jag åtnjuter privilegier i detta samhälle baserat på mitt kön, det gäller allt från lön till utrymme i offentliga rum. Jag vet också att den sexism och kvinnosyn som präglar det här samhället inte är något som jag lämnas opåverkad av. Men om en journalist bad mig ge ett konkret exempel på hur den sexismen manifesterar sig i mitt liv så skulle jag ha svårt att säga hur. För det är oftast inget jag är medveten om.