Krönika

Anna Takanen: Stallet lärde mig livets regler

Publicerad 9 november, 2013

ETC Göteborg

Då och då tänker jag på alla år i stallet. På allt slit, all träning, på alla prisbucklor och på alla nederlag och på vad det betytt att vara en hästtjej.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Anna Takanen

Text

Amette tuggar på bettet och svetten löddrar på halsen. Det är framridning inför terrängritten. Nu gäller det. Jag har levt i stallet sedan jag var åtta, tränat, ridit, tävlat och trillat av och hoppat på. Nu är jag 16 och Amette är sex år och mitt hopp. Vi har tränat ett år för att debutera. Jag svettas och känner mig yr . NU gäller det. I dag handlar det om oss. Är vi ett fälttävlansekipage? Terrängprovet är det svåraste och fokuserar på ryttarens och hästens förmåga att anpassa sig till terräng, beslutsamhet genom hoppförmåga och ömsesidigt förtroende.

Mitt hjärta slår hårt under nummerlappen. Omvärlden krymper, mitt synfält blir mindre och kroppen sjunker in i hästens. Vi startar i jämn galopp över ängarna med kraft i hoppen. Människor runt banan hejar på.