Allt började med att jag läste hur Nina Björk tilldelats Lenin-priset. Hon godtog prisets 100 000 kronor och relativiserade det hela med de urskuldande orden ”Jag har tagit emot priser från liberala tidningar utan att vara liberal och skulle nog ta emot pris från kungen utan att vara rojalist”.
Medan jag funderade på hur långt man kan gå för att ta emot en enorm summa pengar, och slösökte på internet, dök plötsligt en bild på en ung Lenin upp. Det ena ledde till det andra och plötsligt googlade jag – uppenbart skadad av hiphopens alla alias – på ”Yung Stalin”. Jag hann inte rätta min felstavning innan bildsökningens resultat stulit hela min uppmärksamhet.
Well, hello… Stalin?
Porträttet på den unga Stalin med högt och tjockt bakåtkammat hårsvall, perfekt utväxt skäggstubb, mörkbruna ögon och en blick med ett sug som om han vore en omslagspojke, fick mig att scrolla vidare lika ivrigt som skamset. Unga Stalins utseende… japp det hade nåt.
Jag var inte ensam om denna upptäckt, innan jag visste ordet av hade jag klickat upp en photoshoppad bild – där Stalins ansikte med den sugande blicken klippts in på en muskulös kropp täckt i tatueringar. CCCP i stora bokstäver över magen just där kalsongerna börjar, en knuten näve på låret – och hammaren och skäran i en cirkel mitt på den bara bringan.
Hjärnan blev ett virrvarr av frågor. Varför blev Stalin en folkmördande diktator, när han med det där utseendet hade kunnat bli filmstjärna stället? Det hade förstås aldrig varit något alternativ för Hitler av uppenbara skäl, men Stalin kunde ju ha förskonat historien hans folkmord och valt en enklare väg för sitt maktutövande och sjuka bekräftelsebehov.
Jag frågade mig själv om man ens kan tycka att en tyrann är snygg?
Men känslan var inte unik. Redan 2012 postade en svensk ung bloggerska glatt och historielöst bilder på Stalin med bildtexter som ”Frisyren! Kan alla killar se ut så här tack?”. I tyska Vice gjorde en skribent ett experiment med den heta diktatorn som profilbild på sin Tinder-profil. Först gick det trögt, men när ”Josef” fick bli bisexuell strömmade högersvajpningarna in från män över hela världen.
Det var svindlade, men ett faktum: Nästan 100 år efter att miljontals människor dog i hans skräckvälde, var Stalin så normsnygg att han började förväxlas med random innekillar. Och upptäckten av sexy Stalin blev bara mer bisarr ju längre ner i kaninhålet jag föll. Under föreslagna sökningen ”Young Stalin + Zayn Malik” svämmade webbläsaren över av lika-som-bär-collage med den kommunistiske diktatorn som 23-åring och den före detta One Direction-bandmedlemmen, i dag mest känd för sin solokarriär och att han just fått en bebis tillsammans med modellen Gigi Hadid. Och ja, de var onekligen lika.
De många Reddit-trådarna med Zayn och Stalin rörde sig långt bortom historieböckerna, här verkade de unga användarna inte ha en susning om vem Stalin var. Där stod inget om hur han skapat ett blodigt kapitel i världshistorien. Men då insåg jag att internet kommer ge den gamle Sovjetledaren det straff en psykopatisk diktator fasar mest. Med tiden kommer Stalin varken vara fruktad, avskydd eller föraktad. För den breda massan kommer han bara och för alltid vara reducerad till och ihågkommen som – ett okänt pretty face.
För övrigt läser jag Bebban Stenborgs finurliga debutbok om och om igen. Diktsamlingen ”1-42” – krass, rolig och extremt träffande vardagspoesi. Stenborg är mest känd från bandet Shout Out Louds, som bildades 2001 och snabbt blev älsklingar i den amerikanska indievärlden.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
