Några år senare fick jag reda på att han blivit fullblodshuligan, och istället spöade människor som hejade på fel fotbollslag.
Jag har inte tänkt på honom på 15 år. Men när jag ser SVT:s nya dokumentär ”Rörelsen” ploppar den blodtörstande killen förklädd till ideolog upp i huvudet. Han – och alla mina kvinnliga bekanta som de senaste åren sökt sig till spirituella sammanhang och ceremonier för att hitta sig själva och stärka sitt kvinnliga jag. Kvinnoseparatistiska seanser i raffset, månskensceremonier för Moder jord. Inget för mig, men harmlöst ju. Mår de bättre, kör i vind! Vuxna människor har väl rätt att göra vad de vill, så länge de inte skadar andra? En hållning jag nu är beredd att kasta genom fönstret. Spirituella miljöer är livsfarliga. Och aldrig har jag uppskattat Sveriges samhällssystem så mycket som efter dessa 100 minuter.
I ”Rörelsen” får vi följa etnologen Kalle Ström, som råkar knalla förbi ett spirituellt läger på Gotland sommaren 2020. Män frustar och stretchar, de bejakar sin maskulinitet. Allra bäst vore det om en kvinna smekte deras ben samtidigt säger en, samtidigt som han med föraktfull röst härmar en kvinna. Etnologen följer gruppen i två år. Den ska visa sig vara en del av den extremt brokiga ”Frihetsrörelsen”, som föddes under en antivaxx-demonstration i Stockholm. Ansiktet utåt är Filip Sjöström, i partnerskap med Max Winter. Vad de vill? Ja, det är lite olika.
En avgörande del tycks vara att ”återta manligheten”. Ja, ni har hört det förut. En gång var män vikingar osv, nu har de stympats. Hur män ska återfå sin av naturen givna dominans? Kvinnlig underkastelse.
”En kvinna mår som bäst när du som man tar beslut, säger vad ni ska äta och var ni ska äta. Då kan kvinnan slappna av i det feminina”, säger en Theodor under en festival som ska ”öka polariteten” mellan kvinnor och män. Den avslutas med en ritual där kvinnor behagligt nynnar för männen, säger att de behöver deras hjälp. I en annan ritual ombes männen bemöta det yttersta mörkret – en kvinna som skrattar åt dem. Ja, som i Margaret Atwood-citatet ”Mäns största skräck är att kvinnor ska skratta åt dem, kvinnors att män ska döda dem”. Mockumentär-stämning: stark.
Under brinnande pandemi anordnar gänget rejv på Gotland. Det är en mänsklig rättighet att dansa, säger de.
– Det har vi gjort i tusentals år, säger Filip. Han tror att vi kommer se en ny typ av Nürnbergrättegång efter pandemin där folk som ”gjort stora brott mot mänskligheten”, som Stefan Löfven, ställs inför rätta.
Medan de raggar folk på stranden med ett självförtroende som om de uppfunnit konceptet rejv, säger Max Winter bergsäkert: ”Ingen kommer att glömma det här”.
– Folk kommer prata om det i flera år, om när vi tog tillbaka vår frihet.
Jag har varit på många rejv. Nej, ingen kommer minnas erat. De som ofta går på rejv har svårt att skilja det ena från det andra, av naturliga orsaker som förknippas med just rejv.
Jag ska vara ärlig. Att skriva den här krönikan känns taskigt. Men. Vansinnigt nog har det här gänget en följarskara på tiotusentals personer över hela Sverige. De har makt. Max Winters flickvän, ”vakna-influencern” Natalie Jonsson, predikar om elitens kontroll och medias lögner för över 20 k följare på Instagram. Några av dem är bekanta till mig, upptäcker jag till min bestörtning.
På Gotland börjar grabbarna grus få lite svårt med festen. Vem ska få komma? Tänk om någon vid entrén till frihetsrörelsens partaj saknar den kristallklara egenskapen ”najs vibe”? Och tänk om folk inte beter sig? Man kanske måste styra upp allt på nåt vis? Hela systemet med en polis är ju åt helvete så man…startar en egen polis. ”Freedom Defence Sweden”. Liksom mc-gäng, gängkriminella i orten och huliganer har de ett kastsystem. Först är man ”prospect”. Det låter lite läskigt, säger etnologen.
Men någon fråga om ifall deras koncept inte bara börjar likna en tafflig imitation av tja, vårt befintliga samhällskoncept minus demokrati, kommer inte. Inte heller kommer någon fråga om det etnologen gång på gång konstaterar – de påstått ideologiskt motiverade frihetskämparna har inte bara lockat till sig nyandliga och hippies, utan även nynazister och huliganer.
Vi får heller aldrig veta vem eller vad de slåss för att bekämpa, eller vilka belägg de har. Men Max ”aldrig-utan-sin-Stone-Island-logga” Winter, säger att ”vissa blodslinjer” och familjer kontrollerat världen i hundratals år genom allt från matförsörjning till media och pengar.
– Men jag är ingen expert på området, säger han ödmjukt.
Låter det rörigt? Det är det. Och snart skär det sig mellan tupparna. Vem ska härska egentligen? För make no mistake, alla människor är inte lika mycket värda sin ”födslorätt att vara fria”. Någon måste sätta andra i arbete. Konungen (ja, så kallar han sig själv) Filip Sjöström abdikerar till slut. Sitter i en stuga i skogen i Åre. Den extremt välkammade Max Winter har tagit över. Han som inte trodde på politik har dessutom startat ett parti. Han har fått namn som Peter Wahlbeck och Katerina Janouch på sin sida. Filip har inte bara förlorat sin stam och försatts i personlig konkurs – hans familj, vänner och flickvän har också tagit avstånd. Men han är inte orolig, säger han. Sedan säger han det mest avslöjande och sanna i hela dokumentären.
– Det kommer alltid nya människor.
