Krönika

Lotta Lindqvist: Sorgen över det fruktansvärda i att livet rinner ut

Publicerad 3 februari, 2020

Dagens ETC

Vi kommer aldrig ut på andra sidan.Tiden vi inte arbetar används för att orka arbeta, vi ska återhämta oss samtidigt som vi handlar fiskpinnar, tvättar och hemarbetar.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Lotta Lindqvist

Text

Periodvis känns hela livet som en vardagsmorgon. När klockan ringt 5.40 och jag väl skippat frulle, druckit kaffe, lämnat barn och svängt ut på motorvägen så ligger hela dagen framför mig. Men den är inte min att fånga. Jag pumpar radion på max och kör som i ett tv-spel, sicksackar i filerna och slinker precis förbi innan det slår om till rött. Jag har alltid bråttom till jobbet.

Vi säger att ”det är ont om tid” och att vi ”inte har tid”. Ändå är tid är det enda vi egentligen har, och vi får dessutom ständigt ny. Det som gör ont är att den rinner oss ur händerna medan vi lönearbetar. Som handsprit bara dunstar försvinner den korta period vi har att umgås, skapa, älska, leva, läsa. Att vara vänner i vuxen ålder är att upprepa ”vi måste ses snart” tills en av oss dör, skrev någon.