Rolf Larsson: Sommarjobb och nedcabbat

I sommar har jag jobbat, jobbat och jobbat. Någon måste ju göra det också, med ibland har det varit tufft. Jag har hört människor längta efter sin semester. Jag har vinkat av dem då det äntligen blivit deras tur och jag har sett dem komma åter och sucka djupt över att semestern är slut. På utsidan ser man glad ut och önskar dem en trevlig ledighet, även om det inuti bor en liten en med horn, som hoppas på regn, hagel och drivis, i massor! Nu tror ni säkert att jag bara är avig på alla lediga semesterfirare. De som inte behöver ha väckarklockan inställd på 05.00 varje vardagsmorgon och som får vara ute och njuta av sol och värme sju dagar i veckan. Varför skulle jag vara det? Jag går upp tidigt och får därmed extra mycket med av vår vackra, ljusa sommartid. Värme har jag inte saknat på något vis. Det kök jag vistats i under högsommaren har stundtals nått minst 30 grader och det redan tidigt på dagen. I ångorna från diskmaskinen har jag dessutom fått gratis ansiktsbehandling, så det finns absolut ingenting att var avundsjuk på. Inte behöver jag vara så där otäckt (läs läckert) brun heller utan är redan iförd vinterns bleka kostym, snacka om att vara ute i god tid!

Skämt åsido, vilken fin sommar vi haft! Jag har verkligen haft alla möjligheter att njuta av försommarens stora ”investering”. I juni i år, 2013, blev jag bilägare för första gången i mitt liv. Inte till vilken bil som helst, utan till något jag drömt om i en massa år. Det har varit så med några saker i mitt liv, att jag sett dem vid något tillfälle och då bestämt att jag en dag ska äga just en sådan. Så var det med hunden (rasen) och så var det med den här bilen.