Krönika: Sluta dreva – för de utsatta kvinnornas skull

Jan Guillou kallar det lynchjustis. Jag har använt orden drevlogik, medietribunal och folkdomstol. Det som händer när människor inte är nöjda med rättsväsendets arbete och tar saken i egna händer. Något som drabbade mig med full kraft – när polisen rubricerade det Julian Assange utsatte mig för som sexualbrott.

Det normala blev, som så ofta med dem som avslöjar populära mäns maktmissbruk, att hata mig. Jag utmålades som problematisk lögnerska, politiskt tveksam, rabiat och hämndlysten. Eller bara helt oviktig, i skuggan av den store mannen. Fascister, feminister, Kubavänner, sexister, Anne Ramberg och rasister – alla kunde de enas för ett ögonblick. Att jag vittnat var enligt en liberal riksdagsledamot ”som ett slag i ansiktet för alla oss som har blivit våldtagna på riktigt”. Hon fick hjärtan och styrkekramar och stöd från SD-sajten Avpixlat. Men undantagen, de människor som använde sina plattformar för nyansering – trots hatet – blev som fyrar i mörkret.

Många feminister var tidiga. Som jag ser det räddade människor som Maria Sveland, med sin bok ”Hatet”, Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter, med #prataomdet, mitt liv. En annan helt avgörande person var Guillou.