Krönika: Släpp loss friheten med kortare arbetstid

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men det är ett par saker som gör att skon klämmer lite. Det är att gå upp i ottan, lämna dottern på förskola och att sen inte se henne förrän efter nio timmar och att då bara ha ett par timmar innan hon behöver sova för att orka upp morgonen därpå. 

Det är viljan att utöva ett hästintresse men att bara hinna med det viktigaste, mocka och fodra, och det antingen innan jobbet eller efter jobbet. Jag gick upp vid 5 på morgonen flera dagar under praktiken bara för att slippa stressen att åka till stallet efteråt. 

Jag kände mig jagad av tiden och försökte hitta luckor och lösningar för att det skulle gå ihop. Alla ni som gör detta pusslandet dagligen har min fulla respekt! 

Nu när skolschemat börjat ticka på som vanligt så är jag mer herre över min tid. Jag kan välja att plugga hemma vissa dagar, eller att gå tidigare bara för att jag vet att jag klarar det ändå. 

Det är nog inte de långa dagarna i sig som är jobbiga. Det är friheten som tas ifrån mig. Friheten att välja. Att jag inte får gå tidigare, för det är de avtalade timmarna som gäller. Att jobba under ansvar är något som jag tror passar ganska många. Som småbarnsförälder är jag tränat effektiv – denna krönika skrivs till exempel under en lunchrast i skolan – och blir därför klar med mina uppgifter ganska snabbt. 

Denna fråga är inte ny, det är något som diskuterats under flera år. Det finns vissa arbetsplatser, till exempel äldreboenden i Göteborg, som visat goda resultat. Personalen har haft färre sjukdagar och har varit piggare tack vare två timmar mer fritid under veckodagarna. 

Min fråga är varför inte detta prioriteras högre av politikerna? Om man i längden vinner ekonomiskt på att människor får välja hur länge de vill jobba, om det är sex timmar per dag eller frihet under ansvar, varför inte satsa på detta i så fall? 

Jag har en egensnickrad teori. Förändring tar tid och människor är vanedjur. Att riva upp åtta timmars arbetsdag är enligt vissa motståndare ett tecken på mänsklighetens förfall och lathet, men jag tror att det i grund och botten handlar om rädsla för förändring. Vi har ända sedan industrialiseringen haft ett relativt inrutat mönster som gett ett visst mått av trygghet och struktur. Men med jämna mellanrum har även det skakats om och förändrats. Framför allt när det gäller införandet av betald semester. Folk protesterade då med, men samhället genomled trots det ingen ekonomisk kollaps och folk mådde bättre än förut. 

Därför tror jag att vi inte behöver vara rädda för denna förändring heller. Att känna sig fri är för mig och många andra ett starkt behov och när det kompromissas innebär det i längden ett mentalt och fysiskt lidande.