Krönika. .

2018-01-04 17:50

Slaggprodukter från patriarkatet som jag har lärt mig att omfamna

Som 90-talsfeminist med hjärtat till vänster känner jag mig ibland rätt förbryllad och bekymrad över den feministiska samtiden. Kapitalismen har ju som bekant för länge sedan kidnappat feminismen och gjort den till ett varumärke bland alla andra. Det är i dag fullt möjligt att sätta ”feministisk” som prefix framför vad som helst och vips så blir det både politiskt korrekt, hippt och lätt att locka folk med. Allt och alla kan vara feminister. Det politiskt inkorrekta är numera att säga att man inte är det. På sociala medier och i mejlkorgen svämmar det över av feministiska vinprovningar, feministiska julfester och feministisk yoga. När jag får inbjudningar till feministisk loppis eller feministisk marknad reagerar jag reflexmässigt med den antikapitalistiska ryggraden:


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vad är det som är feministiskt med att konsumera? Vad är det som gör en marknad feministisk?

Att sakerna är gjorda av feminister, och därför blir hela marknaden per automatik feministisk?

Eller att pengarna går till ett feministiskt projekt eller aktivitet? Blir en sak eller klädesplagg feministiskt bara för att en feminist har gjort det? Svaret är nej.

Personligen vill jag inte konsumera mer, jag är ointresserad av att gå till ställen som primärt handlar om att jag ska köpa saker. Det är inte feministiskt att köpa saker, därmed inte sagt att man inte får köpa saker om man är ­feminist. Den här krönikan är inte ett statement mot feministiska loppmarknader, men jag känner att frågan måste lyftas.

Valerie Kyeyune Backström skriver i sin ­lysande text ”Reklam för fillers är inte feminism” (Expressen den 3 oktober 2017) om hur feministiska profiler får betalt av skönhets­industrin för att göra reklam för fillers och svindyra hudkrämer. Hon skriver bland annat: ”Att påpeka att skönhetsingrepp inte är feminism innebär inte att tabubelägga dem som ägnar sig åt det.”

Och det är just det här jag är intresserad av att prata om. Skillnaden mellan att skuldbelägga kvinnor som ägnar sig åt skönhetsvård och att nyktert påpeka det faktum att det inte är en feministisk handling.

Låt oss sluta låtsas att det är feministiskt att som kvinna sminka sig, lägga pengar och tid på hudvård, köpa kläder och göra skönhetsingrepp. För det är det inte.

Allt en feminist gör är inte feministiskt, så är det bara. Och det är helt okej. Som Valerie Kyeyune Backlund konstaterar i sin text så ingår det i feminismens ABC att acceptera att ingen kan leva helt utan att anpassa sig till de normer som faktiskt råder. Om du är en kvinna, som kanske dessutom rasifieras, och känner att priset blir för högt om du går med orakade ben till stranden så har i alla fall jag full förståelse för att du vill vaxa bort ditt kroppshår. Du blir inte mindre feminist för det.

Då och då kommer argumentet att det är feministiskt att lyfta upp traditionellt, kvinnligt kodade intressen som ned­värderats av patriarkatet, och dit brukar smink, hårborttagning och hudvård räknas. Problemet är bara att det är patriarkatet som har lärt kvinnor att gilla det här, det ligger i patriarkatet och kapitalismens intresse att vi ägnar oceaner av tid och pengar åt våra kroppar och vårt utseende. Så att det i sig skulle vara en feministisk handling att sminka sig och måla naglarna för att det är ett traditionellt kvinnligt kodat intresse tycker jag är en ganska dålig efterhandskonstruktion och ett sätt att försöka rättfärdiga det man gillar att göra.

Många feminister gör saker som inte är feministiska och jag tycker att det är okej, så länge man vet att det är så och inte hittar på förklaringar till varför just den där cupcake-bakningen eller botoxinjektionen skulle vara feministisk.

Personligen älskar  jag icke-feministiska saker som att ha snygga ­målade naglar, parfym, få blommor, vara stylist åt mina kompisar, bli behandlad som prinsessa ibland – och så vidare. Det här upplever jag inte som ett problem, men jag skulle heller aldrig claima det som en del av min feministiska kamp.

Det är bara lite slaggprodukter från patriarkatet som jag har lärt mig att omfamna.

Plus & minus

Plus: Dricka romen Abuelo­ från Guatemala i ­kombination med varm kvällsbris.

Minus: Kristna, traditionella högtider i kombination med mörker, kyla och regn.