Men känslan varade inte länge. Som ny i yrket trodde jag att arbetet som läkare skulle bestå av patientarbete och lite administration. Mitt politiska engagemang skulle jag ägna mig åt på min fritid. Så blev det inte riktigt. Varje arbetsdag som anställd på Karolinska Sjukhuset präglas av ett intensivt politiskt bakgrundsbrus. Orden från läkaren Roya Hakimnias senaste ledarinlägg i Dagens ETC ekar i mina tankar: politik är bara medicin i större skala.
Inget som kostar så mycket pengar och omgärdas av så mycket prestige som verksamheten på Karolinska kan gå fritt från girighet och korruption. Men jag trodde att skandalen skulle stanna vid de halvkorrupta upphandlingarna och skattefusket kring bygget av ett sjukhus som var sagt att kosta 14 miljarder, men landade på närmare 60.
Jag trodde att det räckte med meningslösa och kostsamma omorganiseringar, och den ständiga bristen på vårdplatser. Jag hade aldrig kunnat ana att det kunde bli värre än så, tills jag nåddes av beskedet att nästan 10 procent av sjukhusets läkare och undersköterskor hotas av varsel.
När jag kom till Karolinska var sjukhuset mitt uppe i en massiv omorganisering. Vårdkostnaderna i region Stockholm skenade. Skälet ansågs inte vara den kostsamma privatdrivna vården eller vårdvalen – trots att vårdvalet ökade kostnaderna med över 100 procent – utan det var den offentliga sjukvården som ansågs vara problemet. Man skulle få kontroll på Karolinskas budget genom en modell som heter ”Värdebaserad vård”.
Redan första veckan fick jag mig en introduktion till denna numera utdömda vårdmodell. På introdagen fick jag också erfara en försmak på den arrogans som genomsyrar sjukhusets översta skikt. Den dåvarande chefen inledde dagen med följande ord: ”Om man inte tycker om det här (värdebaserad vård) då tycker jag man kan dra härifrån”.
Även om det lät som nonsens i mina öron ville jag inte låta mig skrämmas iväg från min drömarbetsplats. Under mina två första år var det inte ovanligt att jag spenderade en eller två nätter i veckan på sjukhuset, utanför betald arbetstid. Detta är en förutsättning för att bli en bra kirurg på Karolinska, som nu enbart bedriver högspecialiserad vård vilket har inneburit betydligt färre operationer för oss opererande läkare under utbildning. Jag minns min första dag som husjour, då mitt hjärta slog så många extraslag att jag var tvungen att ta betablockerare.
Jag kommer ihåg alla gånger jag jobbade över i timtals för att färdigställa arbete med administration från patientkonferenser och mottagning, utan förväntan om kompensation. Jag tänker tillbaka på alla ändlösa nätter och ser hur vallgravarna under mina ögon blir djupare för varje dag som går. Men vet ni vad? Jag är inte bitter och ångrar ingenting. Jag älskar mina medarbetare och den vård vi trots omständigheterna lyckas erbjuda våra patienter. Hjältarna som fortsätter ge av sig själva för att få detta sjukhus att gå runt.
Min kollega meddelade mig om varslet strax innan min senaste kvällsjour: ”tror du att varslet angår även oss ST läkare?” undrade han. Mina händer började skaka. Jag visste inte om det var av ilska eller ångest eller båda två. På vägen till rapporten mötte jag flera undersköterskor och tänkte att minst en av dom kommer få gå. Det finns personer kvar i sjukhusets ledning som medverkat till att orsaka den här krisen. Nu vill dom säga upp 350 undersköterskor och 250 läkare för att förbättra sjukhusets ekonomi. Skäms dom inte?
Politikerna och ledningen som ansvarar för detta är bara här tillfälligt, medan vi som arbetar på golvet får leva med de förödande konsekvenserna av deras beslut. Jag vet inte ens om man kan kalla det dom gör för ett jobb, men ändå belönas de med ännu bättre tjänster efter att de gjort sitt på Karolinska. Ett exempel är vår tidigare sjukhuschef som efter sitt arbete med Nya Karolinska sjukhuset rekryterades som chef för ”hälsa och mående” i ett enormt saudiskt stadsprojekt. Snart kommer resultatet av den senaste medarbetarundersökningen och den nya ledningen med direktören i sin spets lär inte slå några populäritetsrekord.
Efter nyheterna om varslet har den relativt nya sjukhusledningens egentliga uppgift uppenbarat sig för oss. Själva tror de att det endast handlar om att få ordning på en ekonomi som hamnat ur balans och de saknar det politiska förståndet att inse vad det är dom egentligen gör. Nämligen att de fortsätter politikernas slakt av den gemensamma välfärden i Stockholm och förstör ännu mer för mitt sjukhus. Det värsta är att dom fortsätter hävda att det inte kommer påverka patientsäkerheten.
Det är dags för folk att stå upp för oss vårdarbetare på Karolinska sjukhuset mot denna grupp extremister som fått styra i landstingshuset länge nog. Nu får det räcka! Dom har gjort oss till åtlöje, gång efter gång efter gång. Vad tänker facken göra för att motverka detta? Vad har regeringen gjort? Och vad har Stockholmarna gjort som återigen valt ett gäng banditer till landstingspolitiker? Ni som läser, delar eller gillar det här inlägget och har möjlighet att komma på demonstration den 19/11 utanför landstingshuset på Kungsholmen, har ingen ursäkt att inte komma. Gör det! Om inte minst för er egen hälsas skull!
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
