Det ofattbara som inte går att författa finns ständigt bortom räckhåll. Likt en svävande hägring vi aldrig kan nå i en osynlig horisont som rör sig bort från oss. En salig sal där alla svar finns i ett andligt andrum vi inte har nyckeln till. Där bor arkitekten bakom universums ritning, kompositören till livets ohörbara ledmotiv, regissören till världsalltets förlopp.
Poeter och profeter har försökt beskriva eter i spaltmeter men alla har misslyckats.
Det kommer även jag göra.
Rumtiden, utrymmet mellan himlakropparna, mediet där allt rör sig. De oändliga svarta vidderna, tomrummet som organiserar kaoset i kosmos. En andlig axel som binder ihop allt i universum. Flyktig och flyende fladdrar ni till i våra tankerum och förnimms i översinnliga ögonblick. Som om vår existens släcks och vi väcks till en högre dimension, kanske vår slutstation, där själarna produceras och distribueras i kroppar som våra. Eter rör sig i fantasins fält, i orden som ännu inte uppfunnits, ur det förandligade i vår himlarymd skymd bakom okunskapens slöjor. Eter avslöjar aldrig sina hemligheter.
Jord, eld, vatten och luft kan vi uppfatta med våra sinnen. De är gripbara och mätbara. Men det femte elementet kräver ett sjätte sinne uppe i sjunde himlen. När det kommer till eter är vi analfabeter. Vi behöver ett förhöjt medvetande för att kunna förstå er. Flyktiga och formlösa kan ni inte fångas av vetenskapen.
Vi skickar upp rymdraketer, studerar kometer och planeter i sökandet efter eter. Vi tror oss vara er på spåret när vi fotograferar universums utposter, avkodar människans DNA, dopar vårt tänkande med artificiell intelligens. När vår hjärnkapacitet är maneters jämfört med datorernas samlade tankekraft anar vi vidden av eters högre medvetande bortom allt människan kan skapa.
Livets mysterium är ett delirium, ett olösligt problem som kräver vår upplösning, vår tillbakagång till ursprunget – eller framtiden, som skulle kunna existera samtidigt enligt kvantmekaniken. För även tid är en konstruktion. Den fjärde dimensionen som förklarar förändring i vår tredimensionella värld. Relativiteten lär oss att sekunder kan vara sekel och minuter millennier. Strängteorin att det kan finnas sju dimensioner till, som vi inte ens kan föreställa oss, där ni kan verka.
Överväldigade av alternativa verkligheter tenderar vi att förneka eter. Vi bortser från er som en parameter för att sitta kvar på vår inbillade tron som kosmos kungligheter. Vad ni än heter behöver vi er för att hejda hybrisen att vi skulle vara universums underbarn.
Vi skryter över den långa sträckan mänskligheten har tillryggalagt där vi ständigt försöker bräcka varandra, men förskräcks inte över att vår framgång är en golgatagång mot vår egen undergång.
I den här takten är vi snart framme vid den eviga natten då våra ögonlock tyngs och aldrig lyfts igen. Fartblinda vill vi ha mer och mer i stället för att se upp till er.
Om ni nu finns, kom ner till oss och berätta oss till rätta, hjälp oss att uträtta det som krävs innan vi kvävs med våra egna händer. Få en i sänder att inse vad som händer om vi inte vänder om. Jag ber er, vad ni än heter, undsätt oss.
