Jenny Damberg: Så kidnappas språket av män med makt

Frukta gud och hedra kungen, lyder den förgyllda uppmaningen på Tyska kyrkans port i Gamla stan. Det är inte alltid makten uttrycker sig så omedelbart. En vanlig metod är att plocka positivt laddade ord, och använda dem som synonymer till sina egna syften. Ta ”rationell”. I samband med avslöjandet att Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström uppmanat Sverigedemokraterna att fälla regeringen gjorde ordet sig påmint. En bekant skrev upprört att Hans Bergström aldrig varit liberal, ”för honom finns bara rationalitet”. På invandringsfientliga Avpixlat hyllas i gengäld Hans Bergström av samma skäl. ”Nu är tidningen pomo-vänster, och hur antirationell som helst”, skriver en person i kommentarsfälten. Så vad är egentligen rationellt?

Enligt ordboken har ordet ett par olika betydelser. En är matematisk, men oftast används det i meningen ”förnuftig” eller ”ändamålsenlig”. Det är så det ska förstås här. Rationellt har i ”invandringskritiska” kretsar fått en innebörd liknande den som ”realist” har stämplats med. Båda orden har kommit att användas på ett sätt som att medlen ska helga ändamålen. Man är inte emot asylrätten eller invandring, man är ”realist”. ”Realitet” är exempelvis ett ord nämnde Hans Bergström själv gärna använder. Att prata om något som ”rationellt” eller ”realistiskt” är särskilt försåtligt när det kommer till politik. Det är ord som låter neutrala, men som inte är det. Syftet är att förstärka och bevara den rådande ordningen, och att få det att framstå som att allt annat vore orealistiskt, irrationellt – oansvarigt och naivt. Men sanningen är ju den att det inte finns något tvång att göra varken det ena eller andra. Det handlar om vad man vill. Det är inte i sig rationellt att sätta in kustbevakning på Medelhavet eller att införa gränskontroller mellan EU-länder. Är målet att människor inte ska behöva drunkna är det betydligt mer ändamålsenligt att sätta in färjor än kustbevakning, och transportera människor på flykt under säkra omständigheter. Allt är avhängigt vilket syfte man vill uppnå – alltså vem man själv är. Det hedrar högerfilosofen Ayn Rand att hon åtminstone la till ”egenintresse” när hon upphöjde rationalitet till den främsta dygden. Den kopplingen görs inte av dagens rationella realister.