Mattias Johansson: Så gynnas högern av strålkastaren på storstadens konflikter

”Får vi ens vara här?” viskar min tioåring. ”Jodå, det går bra” svarar jag lugnande.  Vi är på semester i Stockholm, bara han och jag. Två nätter på Scandic, några museibesök, många timmar på Buttericks. Och just nu: en promenad på Östermalm. Men jag förstår varför han undrar. Kypare ränner mellan borden på uteserveringarna. Det dricks vin. Det skrattas. Brickluncherna hemma känns långt borta. Det blev en fin och minnesvärd helg, konstaterar vi på nattåget hem till Umeå, men den där fredagspromenaden på Östermalm verkar ha blivit det mest bestående minnet. Vad var det egentligen vi såg? Överklassen? Medelklassen? Stockholm?

Det talas ofta om att vi lever i ett splittrat land. Invandrare mot infödda. Fattiga mot rika. Stad mot land. Nord mot syd. Och så är det kanske. Och när det här splittrade landet ska gestaltas är det nästan alltid i form av en konflikt mellan förort och innerstad, där en exploaterad arbetarklass i betongförorterna står mot en priviligierad medelklass i höginkomst­områden. Och aldrig skola de båda mötas. Men det är något som skaver med den bilden.