Spahotellet ska ta emot ”högfriska” kvinnor med normala, komplikationsfria graviditeter. För sjuka och för de med komplicerade graviditeter är dörren stängd. Ja, och för dem som inte har pengar då. Grundpaketet med några träffar innan, två barnmorskor med beredskap kring förlossningsdatumet, själva förlossningen och så tio dagars eftervård kommer att kosta minst 55 000 kronor, ur kvinnors egna fickor. För den med tomma fickor erbjuds smidigt nog privatlån och avbetalning.
Den 27 november skrev Maja Larsson, författare till boken ”Kläda blodig skjorta” om svensk förlossningsvård, på DN kultur under rubriken ”55 000 kronor för en förlossning gör mig djupt bekymrad”. Jag, som kanske är mindre anpassad till det offentliga samtalet eller bara mer en mer passionerad människa måste säga att tanken på 55 000 kronor för en förlossning snarare än ”djupt bekymrad” gör mig heligt förbannad. Ingen kan påstå att förlossningsvården sedan innan varit helt jämlik; det är enorma skillnader i tillgänglighet över landet och de som kan har länge haft möjligheten att hyra sig en doula att ta med till den underbemannade vården. Men detta är en ny och avgörande nivå, med BB Gårda träder klassamhället slutligen in också i förlossningsvården.
Jag är varken läkare eller barnmorska och ger mig inte in i någon diskussion om huruvida alla måste föda på sjukhus. Olika vårdformer och större valfrihet är givetvis inget problem i sig, men det måste komma som steg två efter jämlikheten. Först när samhället garanterar alla en trygg, säker och framför allt likvärdig förlossning kan vi problematisera ökande medikalisering och kvinnors möjligheter att påverka livets kanske allra största händelse. Först då kan vi diskutera hemförlossningar och barnmorskeledda enheter - inom ramen för det offentliga.
”Vi gör det här för att kvinnor efterfrågar det”, säger Sedeborn. Och ja, att kvinnor efterfrågar detta är förstås sant. Det är knappast förvånande, exempelvis är tio dagars eftervård närmast en evighet i jämförelse med de sex timmar som man tillåts stanna på Östra Sjukhuset sju minuter bort. Men att ”efterfråga” är inte detsamma som att betala och oavsett hur starkt vissa av oss än efterfrågar värdig vård kommer vi aldrig vara välkomna till spahotellet borta vid vagnhallen. Förhoppningen hos Sedeborn och kollegorna är att regionen på sikt ska ta över finansieringen, varför de nu skulle göra det om folk betalar för sig själva och på så vis avlastar den redan utarmande vården?
De som kan välja på den privata marknaden kommer att fortsätta göra det så länge det går och det offentliga brister. Men det handlar inte om dem utan om oss alla, om det där ”vi:et” som skulle kunna finnas om vi någon gång zoomade ut och tittade på helheten. Det handlar om vad det gör med oss att en del kan välja och andra inte. Så länge samhället bara serverar underfinansierat piss till pöbeln blir kommer de privata alternativen bli fler och mer avancerade. De kommer aldrig att utgå ifrån samhälleliga, allmänna behov utan från var pengarna finns.
När ingen trygghet finns i det offentliga räddar sig den som kan och ytterligare fler skuldsätter sig. Var och en fokuserar på sig själv och så blir möjligtvis fler barn men inga uppror gjorda. Nej, det blir äta eller ätas och idén om att det goda samhället organiseras efter behov blir ett minne blott. På vårdspråk heter det att den som har störst behov av vården ska beredas den först, men samtidigt som barnmorskorna flyr yrket, förlossningskliniker läggs ner på löpande band och patientsäkerheten hotas byggs det spahotell för ”högfriska”!
Om efterfrågan på värdig förlossningsvård någonsin ska förvandlas till kamp för detsamma måste alla tvingas sitta i samma båt. Om den breda folkviljan och handlingskraften för att rusta upp och utveckla det offentliga någonsin ska komma åter måste den privata sektorn ut. Så förbjud det här kräkmedlet en gång för alla.
